Jag har valt rubriken från en helt galen bok som jag läste för flera år sedan. Den är skriven av John Kennedy Toole, som tyvärr tog sitt lev och detta blev den enda bok han skrev. Den känns mycket aktuell just i dag då socialdemokraterna ännu en gång har krismöte. Jag får en dejavu att huvudpersonen i boken egentligen är Juholt. Ignatius Reilly är en extraordinär drummel, en galen Oliver Hardy, en fet Don Quijote mm, allt i en enda varelse, som befinner sig i våldsamt uppror mot hela den moderna tidsåldern. En något uppskruvad version av partiledaren men onekligen med flera liknande drag.

Ignatius puschas av sin mor att söka jobb. Han gör det, en följd av jobb. Varenda ett av dessa jobb trappas snabbt upp till ett vanvettigt äventyr, en fullt utvecklad katastrof. Ändå har vart och ett av äventyren sin egen kusliga logik. Hans logik är inte av denna världen och som läsare sitter man nästan med gapande mun. Man undrar om det verkligen finns sådana människor.

Denna logik känner jag igen hos Juholt, då han hela tiden rabblar att partiet är i kris, men att han är stark och ska fortsätta sitt värv. Det verkar som han har Ignatius pälsmössa hårt neddragen över öronen och inte hör vad som sägs runt omkring honom. Verkställande utskottet backar för hans argument trots att ledande politiker i partiet kräver annat. Jag sitter vid min data och ler, då jag insett att Ignatius lever och hoppas verkligen att han får fortsätta.

För att förstå vad jag menar rekommenderar jag, läs boken. Detta är verkligen dumskallarnas sammansvärjning.