Om tiggarna

Första gången jag såg tiggare var i Spanien på sjuttiotalet och nästa gång i Oslo på nittiotalet. Jag blev lika obehaglig till mods varje gång. Idag har vi även tiggare i Sverige och obehaget kommer varje gång jag går förbi någon. Ska verkligen människor behöva sitta utanför affärer och tigg för sitt uppehälle på tvåtusentalet? Visserligen kommer tiggarna från andra europeiska länder och är inte svenska medborgare, men vad menas med EU, om vi inte gemensamt ska kunna hjälpa dem. De kallas romer och är ett folk som fösts hit och dit i Europa under årtionden. Hantverkare som försörjt sig på att sälja det de tillverkat.

Varför, är det så fel att vilja bo i hela Europa? Nu när vi ska ha samma lagar och bestämmelser inom EU, kan man väl utfärda ett europeiskt pass till alla. Att man kan bo varhelst man vill. Därför borde en gemensam pott läggas för att hjälpa dessa människor. De vill ju egentligen inte flytta från sina barn,släkt och vänner, men behöver hjälp för att överleva. Jag såg ett program på tv, där en ung tös sökte efter sina riktiga föräldrar och tillslut hamnade i Rumänien. Hennes släkt var enormt fattig och naturligtvis romer. Den rumänska staten kanske inte har råd eller vilja att hjälpa dessa människor. Det kan jag acceptera. Men jag kan inte acceptera att resterande länder inom EU inte hjälper till.

Man löser ingenting med att skicka hem dessa tiggare. De är så desperata att de kommer tillbaka, eftersom den lilla slant de lyckas få ihop ändå är något, istället för den situation de har utan pengar. Men detta är en kortsiktig hjälp. Vi kan inte forsla människor hit och dit, hela tiden utan istället ta tag i problemet. Ta reda på vad det är som driver människor att sitta på en gata och tigga. Jag misstänker att det finns vissa som försöker utnyttja fattiga romer i sitt eget syfte och kanske tar merparten av deras pengar när de kommer hem till sin familj. Men sparka och spotta inte på dem som sitter där på gatan, för de skulle absolut inte göra det om de inte var desperata.

Lögnen kan bli sanning

Många med mig upprörs säkert över den misshandel 61-åriga Carl-Eric, utsattes för i Kortedala, Göteborg. Hur kan ett gäng tonårspojkar göra så mot en ensam äldre man? Jag läser idag att pojkarna säger att det var i försvar, då mannen skulle ha hållit i en av pojkarna. De skulle försvara pojken. Jag kallar inte sparkar mot en liggande människa att försvara någon. Det är ren misshandel av grövsta sort. Avskyvärt helt enkelt.

Pojkarna skulle ha sparkat en colaburk mellan sig och Car-Erics hund blev rädd för detta. Han säger då till dem att sluta varvid en ordväxling uppstår. Jag kan riktigt höra den ordväxlingen, hur pojkarna skiker okvädningsord och tuppar sig mot honom. Har tyvärr själv varit med om samma sak. Jag hade turen att kunna springa in på en bensinmack med min hund, annars vet jag inte vad som hade hänt. Under tiden fick jag höra ord som att min mor var en hora mm. Detta hände bara för att jag bad ett gäng pojkar att inte köra med mopederna då jag passerade med min hund.

Föräldrarna till dessa pojkar är chockade och kan inte tro att de misshandlat en äldre man oprovocerat. Jag kan bekräfta att det kan de visst det. Eftersom pojkar och även flickor i gäng anser sig vara oövervinnerliga och starka, så kan ett endaste ord trigga dem till misshandel. Jag tycker dessa föräldrar ska rannsaka sig själva och se var i uppfostran de misslyckats. För det har de. Respekten för någon annans liv och att inte sparka på en liggande människa.

Nu hoppas jag att rätten inte går på denna lögn, utan ser till att dessa pojkar får rätt behandling så de inte gör om detta igen. Carl-Eric kan ju inte berätta vad som hänt eftersom han knappt är levande idag. Så fruktansvärt att förstöra en människas liv. Man blir bara illamående av hela händelsen. Det var en av orsakerna till att jag flyttade till en by ute på landet. Här går det lätt att leta reda på vem som gjort vad och prata med föräldrarna eller någon släkting, så upphör de med att t ex kasta sten på andras dörrar. Man bryr sig mer om de äldre och här törs jag gå ut med mina hundar.