En dag tar det slut

Min pappa som snart blir 93 år, är rätt trött på livet. Han känner ingen glädje att vakna på morgonen utan säger att det gärna får ta slut här. I morse höll det på att göra det då han slutade att andas. Jag vet inte hur länge uppehållet varade, men en syster fick igång systemet igen.

Jag var hem till honom nu på eftermiddagen och han var inte kontaktbar. Det var som att han inte var här längre. Vid ett tillfälle log han och jag trodde att han kände igen mig, men det var inte mig han tittade på. Pappa har berättat för mig att han vet vart han kommer att hamna när han dör och att han får det bra där. Att han nästan längtar dit. En gång sade han att han hälsat på där borta. Då han inte varit medial eller åtminstone inte avslöjat att han är det, så kändes det konstigt att han sade så.

Nu önskar jag att han vet något som jag inte vet och att det finns någon fortsättning någonstans. Han nämnde en gång att han varit någonstans och det hade varit så bra för att han kunde gå själv och inte hade ont någonstans. Livet på jorden är snart slut för honom och jag kommer att sakna min glada, skojfriska pappa. Men förstår att han vill till det ställe där han kan röra sig fritt igen och må bra.

Annonser