Dimman fortsätter

Det är vått, det är ännu mera vått. Håret är vått och i mitt fall krullar det sig. Jag har blivit en tant med korkskruvar. Hur sött är inte det? Brukar aldrig platta mitt hår, eftersom jag gärna vill ha lite volym och gärna lite vågor i håret. Men nu är det nästan lite löjligt. Vem vill se ut som en 60-årig Shirley Temple? Inte jag i alla fall. Tur att det är rätt mörkt ute och dimman rätt tät. Jag haltar mig fram så fort det går.

Mitt ben har tydligen blivit väldigt väderkänsligt. I somras kände jag varken av foten eller benet. Gick t o m utan stödstrumpor när det var riktigt varmt och i sandaler. Nu är det ett minne blott för det knakar både här och där i benet och foten. Det gör ont, skaver och svider om vartannat. Jag haltar igen, vilket jag inte gjorde i somras. Därför har jag kommit fram till att jag inte tål kyla längre. Mitt ben och min fot protesterar. Hoppas bara inte plåten i benet rostar för då ligger jag illa till. Men det gör det nog inte. Fast skaver gör det.

Skyndade mig bort till pappa idag och fick byta batterier i hans fjärrkontroll till tvn. Så nu kan han titta på den igen. Läkaren hade varit hos honom på förmiddagen och lyssnat både här och där. Pappa tror inte att han klarar ett stopp till och så är det kanske. Jag kramade om honom och sade att jag älskar honom ändå. Då blev han glad och tyckte att livet hade blivit rätt bra trots allt. Farmor är tyvärr sängliggandes och mår inte bra.

Men nu ska vi bara njuta av fredagskvällen och äta en god gryta till middag. passar bra i detta mörka, blöta höstväder.