Soldis och ett regn som aldrig föll

Tittade i mobilen som sade att det troligtvis skulle bli någon regnskur idag. Därför lade jag ner planerna på att tvätta lakanen. JR tog Mackan och köpte alla tung saker som inte får plats i ryggsäcken. Bland annat behövde jag både tvättmedel och sköljmedel. Blev lite paff när han var borta för då tittade solen fram och jag fick ta mig ut och se till att parasollet blev uppfällt så vi får skugga på trädäcket.

Vi har tillbringat den mesta tiden ute idag trots att luftfuktigheten varit hög 67%. Men sitter man still så är det helt ok. Värmen har inte heller varit fruktansvärd ”bara” +33 i skuggan. Börjar vi bli vana vid värme nu? Hundarna däckar såklart och det får de göra. Sova i skuggan är favoritsysselsättningen för dem just nu. JR klättrade upp på stegen och ordnade med hängrännan på baksidan av huset men när det var klart så gav han upp. Svetten rann i ögonen och tröjan var våt av svett.

Något regn fick vi inte idag men att hänga lakan på tork i denna fuktiga luft är ingen hit, så jag avvaktar. Tvätten springer ju inte sin väg om så säger. Istället har jag haft en inre planeringskonferens i huvudet angående trädgården och växterna. Jag vill ha fler träd och palmer. Men Rom byggdes inte på en dag och vi planerar ju att bo här länge.

Olvierorna har växt bra och de kommer ge en fin inramning till trädgården om man tittar från gatan. Då ser man även alla fina levandelbuskar som verkligen har levererat i år. Våra solcellslampor lyser så fint i rabatten hela året och det enda jag gör är att putsa solcellerna. Nu har jag börjat fundera på var vi ska ställa våra kineser som också fått följa med hit ner. Det lutar åt baksidan men vi får se.

Man upptäcker nya saker varje dag och jag älskar att fota från nya vinklar. Tittar man från ett annan sida så dyker det upp något nytt. Jag har väl alltid varit lite så. Van att vara ensam och se allt fint omkring mig. Tack vare mina hundar har jag fått uppleva naturen och sett årstidväxlingar. Just nu känns det som att jag boar in mig ordentligt i vår trädgård.

Nåväl, det blev en del svettdroppar när jag lallade omkring så vi satte oss ner och lyssnade på Gunilla von Platen som var sommarpratare. Ett levnadsöde som verkligen gav inblick i flickors svårigheter här i Sverige, samt hur det kan bli i en familj som kommer från en helt annan kultur.