Jag hade inte väntat mig att det skulle vara sådan ruljans på vår lilla gata idag. Men nya ledningar skulle dras mellan de nya stolparna som de satt ner och vi vet ju att den 17:e bryter de strömmen några timmar. JR är lite orolig inför det och har naturligtvis lyssnat på historier om att de inte fått igång det sedan. Men vi kan inte göra något åt det för de tänker ändå göra det.

Hundarna var inte så glada över att JR behövde flytta på Mackan under dagen. Så när han äntligen kunde parkera på vanliga platsen var de otroligt nöjda. JR har varit lite som motrosågsmassakern idag och sågat itu vår gamla stol för att kunna få ner den i säckar. Den ska till dechatteriet endera dagen. Tror minsann att Lino får följa med på den turen.

Vi har ju haft problem med en lucka till vattenmätaren på baksidan av muren och JR cementerade dit den då den lossnade sista gången. Men nu kunde inte avläsaren få loss luckan och de ska tydligen byta ut en del saker så de kan avläsa det via internet. Så idag var vi tvungna att se till att luckan kan öppnas och sedan meddela att de kan komma och göra de ändringar som skulle göras. Det tog sin lilla tid men vi fixade det. JR fick loss luckan och jag såg till att meddelandet kom till företaget. Vi är rätt nöjda att vi klarar av allt administrativt själva nu.

Sydfranskan kom till grinden och gav hundarna kex. Hennes svepskäl för att få en pratstund och det är bara trevligt tycker jag. Nu råkade jag avslöja att JR höll på vid muren på baksidan och dit styrde hon stegen sedan. Så han fick också en pratstund. Det är så bra att få träna konversation med henne.

Vi har kommit i den tiden då jag börjar leta vårtecken för att se lite positivt i tillvaron som just nu är så sorglig med allt detta som hänt i Örebro.

Vi var beredda på det då det kom ett meddelande från transportören att vi hade ett paket på väg. Så JR lade sina kläder på puffen i hallen. Mycket riktigt ringde JR:s mobil halv tio i morse och det var vårat paket. Vår nya stol till sovrummet hade anlänt och den är perfekt.

Nu har JR lite jobb i morgon med att såga sönder vår gamla stol. JR blev så förtjust i stolen så han köpte en ny puff till hallen i samma stil. Den kommer om en vecka och vi diskuterade allt med våra möbler och textilier som efter snart arton år är rätt utslitna. En del behövs faktiskt bytas ut och det är det vi gör nu. Men allt behövs inte bytas ut utan vi är nog klara för denna gång.

JR tog teslan till frisören för att klippa håret. Ja, han har övergett min salong och det är för att min högra axel inte var okej sedan jag snubblade över Turbo och landade på hallgolvet. Sedan dess har han fortsatt att gå till sin nya frisör och jag är inte särskilt ledsen för det. Jag har nog med mitt eget hår. Så jag skar upp hundarnas godis som de älskar. Satt ute på trädäcket en stund innan jag bäddade och sedan hängde jag upp våra nytvättade lakan ute för första gången i år.

Det är en sån härlig känsla att se lakanen hänga ute i solen. Äntligen säger jag bara. Men det är kallt på nätterna och lite frost på taken och gräset som visade att det är för tidigt att ropa hej till våren ännu. Det känns lite som att vi har samma väder vi brukar ha i april i Sverige. Men idag har vi haft en helt underbar dag och JR har klippt gräsmattan för första gången i år. Så visst börjar det likna något som kan kallas förvår i alla fall.

Solen värmer väldigt mycket och idag bestämde jag mig för att parasollet skulle upp. Lino har gått in i hallen flera gånger idag och då bestämde jag att det var dags. Våren är här på vår lilla udde i Languedoc.

JR har fortsatt att måla i sin toalett och jag har plockat tvätt och pysslat med lite av varje. Dagarna går och ibland tycker vi att det går för fort. Saker man tänkt göra hinns inte med för dagen är till ända. Men vi har ju fler dagar att ta av som tur är. Man hoppas ju på det i alla fall. Usch, nu vill jag inte tänka på att allt har ett slut. Vi tänker köra på flera år till har vi sagt och med våran läkare kan det säker bli så.

Som jag läste idag så är det officiellt vår om sju veckor och det går fort dit. Fast vi har början på våren redan nu. Jag hoppas att våra dagar ute på trädäcket snart kan börja på allvar. Att vi kan njuta av att sitta där under parasollet och ha våra diskussioner om livet och allt som snurrar i våra huvuden. Vi har alltid pratat och det var så vi började vårat liv tillsammans och det har aldrig slutat utan fortsätter hela tiden.

Det har varit ovanligt tyst i byn för att vara en måndag och hade man inte vetat bättre så hade jag trott att det var söndag. Men det är skönt att höra fågelsång istället för oväsen. Sydfranskan gasade förbi i sin lilla racer och vinkade glatt.

Jag har inte läst i mammas almancka på ett par dagar då jag behöver lite distans, då jag blir så ledsen över hur hon hade det när de bodde i Dalarna. Det var inte hennes dröm och det blev mer en mardröm för henne. Hon var speciell och en kvinna uppvuxen under kriget vilket präglade henne. Jag har aldrig träffat min morfar eftersom han var soldat och dog i andra världskriget och jag vet att mamma älskade och saknade honom. Nu tänker jag ju försöka gräva ner i rötterna så jag hoppas få mer kött på benen som man säger.

Känns jag lite grubblande så är det rätt för jag har en del funderingar om både det ena och andra. Kanske är det så när man blir äldre och funderar på hur allt kommer sig. Visst har jag undrat tidigare men nu har jag ju tid att gräva så det är det jag ska göra.