Det blev en tur för oss idag

Jag har inte alltid kameran med mig när vi kör men idag hade jag det. Ville se om det fanns spår av bränderna, men det verkar inte ha nått så långt åt vårat håll. Tack och lov.

Visst var det varmt idag men JR har ju fått påfyllning i ac:n så nu har vi det riktigt skönt i bilen. Hundarna var uppspelta då de fick följa med, fast de är så duktiga och lugnar sig när vi kommer ner till grinden och sätter på dem kopplen. Dem knäpper vi av så fort vi kommit in i bilen och de hittar sina platser snabbare och snabbare för varje gång.

Vi försöker välja tider att köra då det inte är mitt i lunchrusningen då många är ute och kör hem eller någonstans att äta. Tänker som så att inte vara i vägen för alla som arbetar och dessutom är hungriga. Då vi flyttade ner hit gjorde vi som vi alltid gjort och försökte uträtta så många ärenden som möjligt. Det fungerar dåligt här nere, så vi begränsar ärenden till högst tre varje gång. Idag hade vi endast ett ärende och det var att köpa brädor till bodil.

Efter sju år och flera byggprojekt känner JR till byggmarknaderna väl och Depot är ett av de affärer han behöver kortast tid för att hitta det han ska ha. Så väntan för oss blev inte lång.

Men hundarna tycker alltid att det tar lång tid när de väntar och turades om att hålla vakt vid fönstret. JR lämnar alltid nycklarna hos mig så att jag kan starta bilen och sätta på ac:n om det blir för varmt. Men vi har vatten med oss och JR parkerar allltid så att vi har solen på baken där toaletten är och den dörren är stängd så vi har skugga.

Raka vägen hem körde vi och där är hästshowen som vanligtvis kommer varje sommar. Det var faktiskt rätt många husbilar ute på den stora vägen. Snart kommer vi att se alla flyttfåglar på väg mot Spanien där de brukar stå över vintern. Vi tänkte ett tag att bli det men med stora hundar är det ingen bra idé. De behöver få röra på sig mer än vad det blir på en camping. Så en trädgård var vårat största prio när vi flyttade hit.

Älskade fina allé. Precis där den slutar svänger vi höger och ca 200 m upp ligger vårat hus uppe på udden. Hundarna var glada att komma hem och JR hade ett slitjobb att bära in alla brädor. Tyvärr, är jag inte till så stor hjälp med min förbaskade axel som jag inte bör anstränga. Dessutom lyckades jag att slå i armbågen på den punkt som det gör mest ont på och inte bara en gång utan två. Snacka om klumpig. Jag såg mig inte för och därför hade jag förbaskat ont och en stor bula på armbågen. Men både den och värken är borta nu så det är bra.