23 | oktober | 2026

Idag blåste det hemma hos oss och solen var riktigt stark. Jag brottades med parasollet för att få upp det och lyckades trots min onda arm. Har en inflammation i biceps som gör så in i helvetes ont när jag gör vissa rörelser. Just nu går jag på värktabletter och antiinflammatorisk gele. Det fungerar hyfsat bra men jag måste tänka mig för så att jag inte tar i för hårt med höger arm. Den ska ju vila för att läka.

JR skyndade sig iväg och gjorde våra veckoinköp vilket jag är väldigt glad att slippa. Jag blir så trött i huvudet av att vara bland för mycket folk. Något jag märkt på senare år. Jag behöver en lugn omgivning för att må bra. Som här hemma till exempel.

Med livet som insats eller? Vi har sett det förut och det är mer vanligt än ovanligt att man arbetar på höga tak utan någon säkerhetsutrustning. Jack är inte så förtjust i dessa människor som tjoar och rör sig borta på huset. Han gruffar åt dem då coh då.

Lite kyligt har jag tyckt att det varit ändå på grund av att det blåst en del. Men vi satt ute en stund efter att JR kommit hem och alla varor var på plats. Tyvärr var JR tvungen att köra tillbaka till pharmacie då en sort av hans tabletter inte fanns och de på pharmacien inte fick ge honom ersaättningstabletter utan vår läkares medgivande. Hon svarade inte i telefon så JR körde hem och efter en stund ringde de och sade att nu hade de fått tag i läkaren så han kunde hämta tabletterna. Vi var inte så glada men att vänta till måndag och hämta dem då kändes inte som ett bra alternativ.

Men slutet gott allting gott och vi kunde ta vår fredagsdrink.

Vad är det som händer just nu? Det känns spänt och onaturligt ute i världen. Vi tittar på bilder på all förstörelse som skett efter upploppen, ja jag vill kalla dem det och det som skulle vara fredliga demonstrationer försvann då andra krafter tog över. Det som skulle handla om skolor och förhållanden där dränktes i våld och hot. Jag undrar om det endast var en förevändning att få unga människor att starta det hela för att göra länder instabila. Kan Ryssland ligga bakom eller är det Hamas med diverse andra terroristorganisationer? Ibland känns det som att jag håller på att bli paraniod.

Svårt att inte skriva om allt som händer och att inte tänka på det. Men vi har en vardag här som inte är våldsam än så länge ska jag kanske säga. Man vet aldrig vad som kan hända.

Vi trodde att vår vinbondes dotter skulle flytta in i huset med de blå dörrarna, men det verkar som en unga man ska bo där. En som tillhör familjen naturligtvis för det är så de gör här nere. De tar hand om varandra och den som mest behöver en bostad får första tjing. Vi är väl inte helt förtjusta i killen som verkar skjuta duvor med salongsgevär. JR känner igen smällarna eftersom han är jägare. Sedan plockar han dem på balkongen. Vi funderade över varför vi plötsligt hade så mycket fjädrar i trädgården och nu vet vi. Men monsieur S har tydligen också fått fjädrar på sin terass och idag plockades duvorna i en svart sopsäck.

Det kan inte vara särskilt mycket kött på en duva och killen borde vara väldigt smal om han går på den dieten. Men han är riktigt tjock åt det osunda hållet. Livnär han sig på duvor och chips kanske? Ja, jösses. Idag städades det tydligen och smutsvattnet hällde han ut från balkongen och även blev dammsugaren tömd där. Hur ska det här gå undrar jag.

Till höger syns trädäcket som JR redan betsat och till vänster det som han började på idag. Som tur är torkar det väldigt snabbt och denna barriär kommer att bli kortvarig. Vi är väldigt nöjda med färgen och det kommer att bli så snyggt.