Regeringen har lagt fram sin vårbudget idag och många kanske är glada, medan andra mindre glada. Men en budget är inget vi ska hänga upp oss på. Pengar fördelas till olika instanser och tas från andra, men om det kommer att fungera vet ingen. Det är ett försök att få en ekonomi i statens affärer.

Hur många har gjort en budget hemma? Så mycket ska man spara, så mycket ska maten kosta och så vidare. Tänk er skuldfällan och den tavla de brukar ha där. Det förhandlas om att sätta ihop skulder för att få ned räntan och sälja av sådant man inte har råd med. Kolumnen med övrigt brukar vara ett sorgligt kapitel. Den har en tendens att fara iväg då det plötsligt uppstår oförutsedda utgifter. När så programledarna hjälpt till att få ordning på alla kolumner åker de hem och då har den skuldsatte att följa budgeten som satts upp. Ett kontrakt har skrivits, som i slutet av programmet rivs. Då ska man klara sig helt själv.

Men livet går inte att förutsäga så precist. Man kan bli uppsagd, sjuk, eller skiljer sig. Skorstenen rasar på huset eller bilen går sönder. När man då sitter mitt skiten, är inte en budget det första man tänker på. Samma sak är det med den budget regeringen lägger fram. Plötsligt strömmar det in flyktingar i mängder, som måste tas om hand på olika sätt. Industrier lägger ned och arbetslösheten stiger. Ekonomer granskar ofta statens finanser och konstaterar då att den budget som finns inte håller.

Alltså en budget är ofta ett önsketänkande, som man i början absolut försöker följa. När sedan blickarna riktas åt ett annat håll, följer det första avsteget på det andra. Något inträffar och pengar måste omfördelas, förlorar några det de lovats och människor får stryka på foten. Det regeringen säger är att vi vill att det ska bli såhär, men tyvärr klarar man sällan att få genom alla punkter. Vid något tillfälle måste man alltid kompromissa med någon part som tycker annorlunda.

Därför ser jag endast en budget som en fingervisning om vad regeringen vill. Men verkligheten är helt annorlunda.