Äntligen är det helg igen

Alla har väl väntat på att helgen ska komma och är säkert trötta efter att ha arbetat en hel vecka. Andra hatar när det blir helg och de inte har arbetet att gå till. En gång kände jag som det sista. Varje helg innebar ensamhet och ingen att prata med. Jag bodde i Norrköping och kände ingen mer än några släktingar jag hade där. Efter att min faster och farbror varit så vänliga mot mig när jag anlände till staden, ville jag inte störa dem mer. Jag fick bo hos dem ett par veckor och min faster lyckades genom kontakter, hitta en jättefin lägenhet åt mig. Deras egne barn bodde inte hemma mer och de ville säkert inte ha ett brorsbarn boende hos sig hur länge som helst. Jag var ju ändå vuxen.

Därför höll jag mig för mig själv, när det var helg. Jag promenerade omkring i staden och försökte njuta av allt jag såg. Inuti var jag rätt trasig efter ett jobbigt uppbrott från ett förhållande, så jag var säkert inte den roligaste att umgås med heller. Mina arbetskamrater kanske kände det och bjöd inte med mig alltför ofta. Två eller tre gånger blev jag ändå medbjuden på olika evenemang och då njöt jag verkligen. Vet inte varför det inte blev flera gånger, för de var inte elaka alls. Vi hade trevliga pratstunder på jobbet och de undvek mig inte alls.

Jag flyttade till Göteborg och levde ensam där med. Men den flytten gjorde att jag började trivas med att vara ensam. Då såg jag också fram mot helgerna. Jag njöt av varje stund och försökte ta hand om mig själv. Långa promenader, sköna bad med oljor och på sommaren satt jag på balkongen och bara var. Då började jag få vänner och plötsligt var helgerna uppbokade med olika aktiviteter.

Så ensamheten kan vara ett gissel, men även en gåva. Det beror helt på hur man mår inuti.

Kliar mig i huvudet

Jag kan skatta mig lycklig att mannen åtagit sig att göra både min och företagets deklarationer. Själv håller jag mig tyst och försöker störa så lite som möjligt. Vissa kommentarer och utrop från honom har fått mig att förstå att det är bäst så. Jag yttrar mig bara om han frågar mig om något och vet inte om jag tillför speciellt mycket i detta. Detta årliga gissel hänger alltid över en som en tung våt handduk och man drar sig alltid för att börja. Om datan inte krånglar så är vi snart klara. En nackdel med att bo på landet är att internet kan vara hopplöst ibland, åtminstone om man har telia. Jag har telenor i min data och den verkar fungera bättre.

Idag hoppar jag över trädgårdsarbete då min axel verkar öm. Det är så ovana rörelser man gör när man krattar och klipper buskar. Jag klippte ned snöbollsbusken igår och glädjande nog såg jag små gröna skott komma fram under allt det vissna. Den blir säkert lika stor och fin som alla andra år. Den blommar på sen sommaren och det med stora vita runda blommor. Jag har även sett att syrenbuskarna kommer att få blommor i år och det är jag glad över. Tydligen klippte jag ned dem i rätt tid förra året. Klipper man på våren så blir det inga blommor och även för sent på hösten kan vara dumt.

Nu spanar jag på alla björkar, för att se när bladen får musöron. Då ska rosorna klippas ned. Jag älskar rosor och har några gula och röda, en rosa klängros som får små blommor som är så söta. På gaveln har jag två röda klängrosor som verkligen är vackra då de blommar. Framför huset har jag röda och vita små rosor som är så söta. Men det dröjer innan de börjar blomma. Flera år i rad har jag köpt orange tagetes till blomlådorna och de lyser verkligen upp. Sen är de väldigt tåliga och behöver inte så mycket omsorg. Ja, då vet ni vilka blommor jag kommer att ha i trädgården. Sedan är det bara gräsmatta eftersom vi har hundar som älskar att ligga ute och bara vara.