Vissa nätter är hopplösa

Man somnar när man ska men vaknar pang bom och stirrar ut i mörkret. Som jag gjorde inatt och till råga på allt hade jag en obehagskänsla. Som att någon var inne i huset och rumsterade. Jag hade drömt att vi hade inbrott när vi sov. För att få bort den känslan började jag tänka rationellt. Om någon försöker ta sig in så vaknar våra hundar direkt och börjar skälla, det vet jag eftersom de reagerar på om någon går utanför om natten. De skäller inte men vaknar och lyssnar spänt tills stegen försvunnit.

Alltså blev jag lugn ganska snabbt och sedan skulle jag försöka somna om. För att bryta och börja om steg jag upp och drack lite vatten, det brukar hjälpa. Sedan lade jag mig och började tänka på något roligt.

Mina föräldrar flyttade till Vansbro efter att min mor blivit pensionär, de ville bo nära min syster och barnbarnen. De köpte ett litet hus och det fanns en kamin som de kunde elda i på vintern. För att få ved till den köpte de hela träd av en skogsbonde. Min svåger har en vedklyv vilket många har däruppe och tillsammans skulle de klyva träden och hugga upp ved. Min dåvarande sambo och jag var däruppe när ett träd hade inhandlats och han ville hjälpa till. Min svåger skulle lyfta upp en stor stock på axeln och bära den till vedklyven, när han tappade den och höll på att få den över foten. ”Det där hade kunnat gå illa”: sade min sambo, som har en utpräglad göteborgsdialekt. Min far hör inte så bra och ville inte använda hörapparat tidigare så det kunde bli ganska roliga svar från honom. Han utbrast:”Va, har du luggat illa?”.

Gissa om vi har skrattat åt detta många gånger efteråt. Även min far kan se det komiska i situationen.

Så detta tänkte jag på innan jag somnade om och jag kan nästan lova att jag hade ett leende på läpparna när jag somnade.