När pocketupplagan nu kommer ut av hans bok, har han lagt till ett kapitel om Juholt. Bodström menar att Andnor borde ha tagit större ansvar och att Juholt aldrig borde blivit partiledare. Det var ”mission impossible” säger han i detta kapitel. Som utomstående partimedlem har han kunnat se hela processen med andra ögon än de som är mitt inne i den. Med hjälp av intervjuer av partimedlemmar har han bildat sig en uppfattning av hur det var under de tio månader när Juholt var partiledare. Precis som jag uppfattade allt, blev han lämnad helt ensam vid presskonferenser och även vid den sista han hade i Oskarshamn.

Bodström tycker också att det är bra att Löfvèn inte sitter i riksdagen. Vilket jag inte gör. En partiledare bör kunna delta i debatterna som sker där och eftersom de sänds ut i tv, kan väljare bilda sig en uppfattning om hur och vilken politik man för. Det biter liksom bättre när oppositionsledaren kan möte partiledarna i regeringen, direkt och ge svaromål. Just nu anser jag att Löfvèn är för anonym och den uppgång som kommit i opinionsmätningarna kan vända om han inte träder fram mer.

Även om jag inte röstar eller tänker rösta på socialdemokraterna så vill jag ha mångfald i riksdagen och regeringsbyte då och då är bara sunt. Sverige kommer inte att gå under om nu socialdemokraterna kommer i regeringsposition. Men just nu vet jag inte om Löfvén skulle bli en så bra statsminister, då jag inte vet vilken politik han står för eller hur han är som ledare. De andra partiledarna i oppositionen har en tydlig profil och har visat vad de vill och viken politik de vill föra fram.