Unkas och jag har lite snack såhär på fredagseftermiddagen. Han vill så gärna ha med mig ut i trädgården och förstår inte varför det inte går.
Mamma är skittråkig och det kommer jag att vara minst åtta veckor till. Det känns inte roligt då det är jag som hittat på saker med hundarna och sett till att de haft fina dagar. Bläää..
När något inträffar i livet, kommer det alltid i talet tre. Låter det flummigt? Jag ska förklara vad jag menar. Det har varit så i mitt liv i varje fall och stämmer kanske inte för alla. Om någon dör,gifter sig,blir sjuk,skiljer sig eller flyttar, har det hänt tre gånger i min närhet.
Därför blev jag orolig nu när farmor blev sjuk. Hon trillade ur sängen och gjorde illa sig i foten. Men efter ett par veckor på sjukhuset är hon hemma igen. Visserligen med mycket hjälp av hemtjänsten, klarar hon sig. När den värsta faran var över, gjorde pojken illa sig i ryggen. Han har en rygg som inte tål alltför tunga lyft. Vi var bekymrade, men det löste sig också. Genom en gammal klasskamrat fick han komma till dennes pappa som är naprapat. Lite knådning eller vad det nu är en sådan gör, är han återställd och åter vid full vigör. För snart en vecka sedan tog jag ut hundarna på deras kvällskiss i trädgården. De är alltid så ivriga och rusar ut mot bigarråträdet. Kuma stannar plötsligt upp och gråter så hjärtskärande med vänster tass . Jag rusar ut och tröstar så gott jag kan och känner på tassen. Men kunde inte känna någonting. Kanske en stukning? Helgen går och han traskar på som vanligt, även måndagen och tisdagen. Onsdagen börjar han slicka sig på en av klorna. Kan det vara en klo som spruckit? Igår slickade han intensivt och gnydde då han gjorde det. Jag ringer mannen som bokar tid hos veterinären. Han får en tid på stört och hämtar Kuma.
Ingenting hittades utan han kommer hem med en tratt som vi inte använder. Men även inflammationshämmande tabletter. Sedan blir det bara trädgården för vår lille kille. Vila, vila hur det nu ska fungera? Han verkar bli lite trött av tabletterna så det kanske går bra. Vi hoppas att han fått en muskelinflammation i en tå som veterinären såg var lite svullen.
Så där ser ni allt kommer i tre. 
Precis som våra hundar. De är våra tre solsken och egentligen skulle vi inte ha tre från början.
Vilken bra start på dagen jag fått. Uppdraget jag skrev om igår är klart och nu ska jag bara låta två veteraner få information om det. Är så glad att det blir två lokala damer som får denna uppgift. En som redan har några uppdrag och en till som inte fått något ännu. Det blir en bra kombination och jag tror att de kommer tycka att det är roligt att arbeta tillsammans. Jag ska träffa dem båda här på kontoret i morgon förmiddag. Så glad jag är idag. Vill ju få regelbundna uppdrag som gör att veteranerna får en stadig inkomst och ju fler sådana jag får desto fler timmar blir det i månaden.
Nu behöver jag några fler veteraner också för att täcka upp hela mitt distrikt. Gärna fler från byn också. Vi får se om mina utdelningar ger resultat och det är bara att fortsätta dela ut. Det roligaste är att detta uppdrag jag nu fått har någon annan utfört tidigare. Kanske lite billigare t o m än det jag offererat, men de vill ha lokala människor och gärna äldre. Mitt koncept går hem och nu hoppas jag på att det ska sprida sig i bygden.
Undrar om jag kommer bli lika glad om något å när jag får ett nytt uppdrag? Hoppas att jag aldrig blir blasè eller uppblåst över att det går bra. Det får jag inte tillåta mig att bli.
Kristian funderar såklart en hel del om sin kommande död. Han vet att den kommer ganska snart och kanske har han rätt att den är så som han beskriver i sin blogg. Läs och bestäm själva. Men vackert är det.
http://ikroppenmin.blogspot.se/2013/02/over-nagot-aldrig-upptackt.html
Ju äldre vi blir ju närmare kommer den dag då våra föräldrar försvinner. Vi som har haft lyckan att ha haft båda närvarande och fått en lycklig uppväxt, blir det tomt och saknaden försvinner aldrig. Jag har min mammas dagböcker liggande hemma olästa, då jag inte känt mig redo för att lära känna en sida som jag kanske inte visste om. Min bild av henne kanske förändras och det har jag inte orkat ta. Nu har det gått nio år sedan hon dog och jag närmar mig den tidpunkt då jag kan ta till mig dagböckerna. Börjar t o m med bli lite nyfiken på dem. Kanske är det för att min bild av mamma förändrat sig och jag kan se henne som en människa och inte bara som min mamma.
Mymlan har en helt annan uppväxt och hon beskriver sin pappas död och sitt närmande till honom i sin blogg. Vi har alla växt upp med olika förhållanden till våra föräldrar. Hon skriver så bra om sina känslor inför sin pappa och mitt i allt blir det vackert.
Hundarna är rastade och ska få mat om en stund. Men nu är det dags att börja packa ihop datan och allt annat jag ska ha med mig. För mig har det varit en stressig dag och nu hoppas jag bara på att konferensen ska ge något också. Jag har en massa olika scenarion i huvudet och vi får se vilket av dem som kommer att stämma. Tv-datan håller på att laddas så den ska kunna köras ikväll när vi anländer till ställplatsen för natten.
Hundmaten anlände innan jag rastade hundarna så nu slipper jag köpa annat. Skönt att det gick så bra. Vi hoppas kunna vara iväg senast klockan sex, så håll tummarna.
Det har varit en hel del att stå i denna vecka, vilket bara känns roligt. Som sista insats har jag lagt in min första tidrapporten för en veteran och attesterat den. Eftersom jag inte fått instruktioner om hur det går till så har jag läst mig till det hela. För att vara hundra säker på att det är rätt har jag dubbelkollat. Jag vill inte att min veteran ska bli utan lön för det hon gjort. Hon har även varit här och skrivit på papper för uppdrag nr 2 som startar i oktober. Så nästa lön hon får kommer att bli större. Hon är glad för varje krona.
Nu väntar jag på telefonsamtal från mina de två veteraner som är på kundbesök idag. Jag vill veta om de tar uppdragen och antal timmar så jag kan ge kunden besked om kostnad mm. Alltså lite att göra i helgen med för jag har inte så strikta arbetstider utan gör det jag ska när jag anser att jag borde göra det. Väldigt flytande arbetstider med andra ord.
Men nu ska jag koppla av lite och ta fredagkväll.
Just nu sitter jag och väntar på en dam som sett artikeln och vill bli en av mina veteraner. Jag tror att detta bara är början på allt och att fler kommer att ansluta sig. Så i dag har jag en hel del att göra. Nya veteranmappar ska ställas i ordning och även lappar att sätta upp för att locka fler veteraner och även för att få in uppdrag. Nu börjar jag ha så pass många att de ska sysselsättas också. Roligt att ha lite att berätta när vi sedan ska ha konferens i oktober. Det kändes lite pyrt ett tag men jag har hela tiden trott på detta och försökt att ha en stor portion tålamod.
Nu ska jag förbereda intervjun.
Det är molnigt men vissa solglimtar då och då. Huvudsaken är att det håller upp med regnet. Det blåser så vi får tänka oss för hur vi ställer oss när vi kommer fram. En av tjusningarna är ju att kunna sitta ute, eller åtminstone ha dörren öppen till bodelen. nu har vi ju myggnät och slipper få in en massa kryp. Men det blir säkert så att vi får sitta inomhus idag och bara koppla av. Jag ska koppla in tv-delen till lilldatan och försöka få in lite kanaler. Vi har fått in det förut då vi stått i Ystad, så det är bara lite trixande som behövs med antennen tror jag. Återkommer senare när vi anlänt.
En majbild från Ystad och längst därnere vid havet kommer vi att stå senare idag.
Socialdemokraternas skuggbudget ger ingenting, mer än höjda skatter. Det blir precis som jag befarade att vi hårt arbetande människor ska underhålla de som uppbär socialbidrag. Vem vill få ut mindre i lön?
Att sedan tvinga ungdomar och andra att studera vidare är horribelt. Rena rama kommunistidèerna. Vadfå sossarna sneglar mot mitten, det verkar mer som att de seglar rakt ut åt vänster och kramar om vänsterpartiet.
Kan bara konstatera att om sossarna vinner nästa val så emigrerar jag. Visst ska man betala skatt men det måste löna sig att arbeta. de höjningar som alla nu fått i sina avtal kommer att ätas upp i sosseskatt och sedan är de tillbaka på ruta noll. Löntagarna kommer att ha mindre pengar att röra sig med. Jag tänker inte leva i ett sådant land.