Tittade i almanackan när nästa storhelg inträffar, och det är många veckor kvar till påsk. Då har vi förhoppningsvis hängt undan vinterjackorna och allt har börjat slå ut i naturen. Vi har sluppit regn i några dagar och slipper halka omkring i leran. Men med plusgrader kommer nederbörden som regn hos oss. Läste en blogg från södra Frankrike där de haft +18 på nyårsdagen. Känns väldigt mycket som något jag uppskattar. Men det är säkert lika mörkt om kvällarna där såhär års.
I morgon kväll kan ni titta upp mot himlen mellan 18.00 och 22.00. Då passerar kometen Lovjoy jorden på 70 000 miljoner kilometers avstånd. Utan månens sken kan man säkert se den med blotta ögat. Titta mot söder och Orions stjärnbild, då finns den där lite till höger med ett grönt sken omkring sig. Nästa gång den passerar lika nära är om ca 1000 år och då är det andra som får se den. Vi som lever här nu finns förhoppningsvis på någon trevlig plats tillsammans med de vi tycker om.
Jag brukar alltid titta upp på himlen då jag rastar hundarna innan sängdags. Ibland ser jag något som far fram i snabb fart långt borta. Säkert en satellit. Kanske en som kan zooma in dig och ser precis vad du gör. Någon gång har jag vinkat för att visa att jag också ser den och vet vad de håller på med. Men visst hade det varit roligare om det varit en rymdfarkost från någon annan planet. En vänligt sinnad då naturligtvis. Några rymdvarelser som säger till varandra: ”titta det står en liten tant och vinkar i en trädgård.” De kanske undrar om jag vet om att de flyger däruppe och vinkar tillbaka, fast jag inte ser det.
Mannen säger att jag har en väldigt livlig fantasi, vilket jag bara ser som en tillgång. Fast ibland kanske den skenar lite väl fort. Som den natten jag vaknade och tyckte mig höra att någon höll på att ta sig in i huset. Jag blev helt kall och lyssnade intensivt efter något ljud. Men ja besinnade mig såpass att jag lät bli att väcka mannen, då jag insåg att med tre hundar i huset hade det blivit ett herrans liv om någon klampat in. Våra hundar sov tungt och jag kom fram till att det måste varit en dröm som fått mig att tro alltihop. Fast jag steg upp och gick ett varv för att vara riktigt säker. Man vet ju aldrig.
