Vi fick köra upp till tömmningen och göra oss klara imorse, för mannen var sjösjuk av blåsten.
När vi var klara tog vi kustvägen mot Calais och den är verkligen vacker att köra. Jag rekommenderar den varmt. Då det var soligt såg vi England klart och det såg verkligen nära ut.
Det blåste så vi höll oss inomhus så mycket som möjligt.
Men man kunde tänka sig hur tyskarna stått med kikare och spanat mot England.
I Calais satte jag in motorvägar i gps-lennart och vips var vi ute på motorvägen mot Dunquerqe. Det går fort att ta sig fram när man väljer motorvägar och framme där körde vi snart in i Belgien. Ett par kilometer in stannade vi vid en bensinstation och fyllde på både bil och magar.
Hundar rastades och vi såg en klurig sak.
Ett husvagnsekipage körde in bakvägen vid långtradarna och en man kom ut och ryckte bort registreringsskylten som var holländsk, på husvagnen.
Han kom tillbaka efter någon minut och satte på en ny skylt som var en engelsk. Det verkade som att skyltarna satt fast med en magnet.
Men eftersom dörrenpå husvagnen satt på höger sida så var den ju holländsk.
Bensinstationen var på höger sida av motorvägen så man körde längre in mot Belgien när man körde ut. Så ekipaget kom från Frankrike.
Mysko var det i allafall.
Vi körde mot Bryssel och väl där svängde vi mot Liege. Innan gränsövergången till Tyskland körde vi av motorvägen och kom in via den gamla gränsövergången.
Så nu står vi på ställplatsen och det är +18 brrr, men vi har el så vi kan slösa med power.
Nu ska en whiskey intas och planer göras för morgondagens etapp.
