Läser idag om en polis som drogat ned en 16-åring och endast får 1 års fängelse för det. För det första blir man förbannad över att en polis gör på detta vis. Ska flickor och kvinnor inte kunna lita på polisen? Det spelar ingen roll om han inte var i tjänst eller hade civila kläder på sig när det hände. Han ska baske mig inte ha kvar sitt arbete och komma i kontakt med människor över huvud taget. Flickan har men för livet av denna händelse och det kommer aldrig försvinna ur hennes huvud. Även om hon klarar av att leva med det, så har det förändrat hela hennes liv.

Jag anser att våldtäckt ska straffas hårdare. En myndighetsperson som gör något sådant ska straffas ordentligt och åtminstone omplaceras till en lägre tjänst. Städare eller vaktmästare hade varit nästan för bra. En kvinnas liv borde vara värt mer än detta låga straff. Som ni märker blir jag fr uktansvärt upprörd och nu vet jag inte om man kan lite på polisen längre. De borde ha bättre koll på vilka de har anställda. Det pratas om legitimation på förskolor och att de som arbetar där ska vara ostraffade. Likadant ska gälla för poliser.

Flickan blir inte återställd i ett huj för att straffet blir längre, men hon kan känna en viss upprättelse och i avskäckande syfte är det bra. Nu hoppas jag verkligen att åklagaren överklagar beslutet.

På nyheterna idag får vi höra att föräldrar knuffar och bestraffar sina barn allt mer idag. Detta ska enligt en psykolog bero på stress. Jag vill tycka att det beror på brist på kunskap om barnuppfostran och idioti. Om man har ett barn fodras ett stort tålamod och har man inte det ska man heller inte skaffa barn. Man kan lära sig att ha tålamod och det enklaste knepet är att dra efter andan, innan man överhuvudtaget agerar. Kan det vara så att det är föräldrarna som stressar barnen, så de inte uppför sig som man vill? Jag tror att det säkert kan vara så i många fall.

Vi är individer och att säga att det endast beror på en enda sak är att generallisera för mycket. Går jag till mig själv, så vet jag att jag reagerar olika på samma situation, beroende på hur jag själv mår. När man har barn i huset blir ens eget agerande ifrågasatt och man rannsakar sig själv ganska ofta. Det ska man också göra men att låta sig stressas av omgivningen är absolut inte bra för någon. Allt snurrar så fort idag och vi måste lära oss att sovra bland allt. Ingen är perfekt och det är något vi måste acceptera.

Varför knuffa ett barn som trilskas, när vi inte gör det på andra vuxna som sätter sig på tvären mot oss? Tänk efter hur vi gör då och gör likadant mot barnen. Att agera fysiskt mot någon, visar att det är något fel på en själv. Sök hjälp.

Såg Åsa Romson (språkrör miljöpartiet) och Lena Ek (miljöminister, centerpartiet) på Tv4:as Nyhetsmorgon idag. De var där för att diskutera klimatkonferensen som just nu pågår och bägge ska åka ned till. Då Åsa hade en hel del kritik mot regeringen och dess miljöpolitik, hade hon en hel del hon vill säga i tv. Lena ville få ut sina synpunkter på kritiken och sina tankar om konferensen. Tiden är väldigt knapp och det gäller att få med så mycket som möjligt.

Det jag reagerade mot var att de båda pratade så fruktansvärt fort och då går rösten upp i ljusare tonlägen. De lät lite hysteriska och man fick inte något bra intryck av någon av dem. Detta tror jag är ett problem som många kvinnor har. Man vill så mycket och tycker att det man diskuterar är viktigt. Jag tror att det hade varit bättre om båda hade tagit ett steg tillbaka och pratat lugnare. Varför inte skriva ned ett par punkter som är viktigast och sedan hålla sig till dem. Inte rabbla allt man vill säga så fort. Sänka rösten och ha en lugn ton. Mona Sahlin var bra på det och hon lät aldrig hysterisk i något sammanhang. Inte ens då hon var mitt i toblerone affären, forsade orden fram.

Att agitera hela tiden och skjuta ut sina frågor, ger intrycket av att man är en hysterisk harpa.