Som vanligt har det varit en händelserik vecka ute i världen och jag är glad att kunna sitta i en av de lugna vrår som finns.

Europakrisen har debatterats både i media och inom EU. Merkel och Sarkozy har skött taktpinnen och försökt få alla länder med sig som använedr euron. David Cameron från England har tagit en egen ståndpunkt och många är rädda för att landet ska dra sig ur samarbetet. Man frågar sig vad som händer då, eftersom det är en av de länder som setts som stöttepelare i Eu. Än kan vi inte se att krisen är över, utan bara hoppas att det ska bli bättre.

Juholt har även denna vecka tabbat sig och man kan undra hur detta ska sluta. Ett stort problem verkar vara samarbetet inom partiet mellan honom och de andra i ledningen. Att inte diskutera olika frågor innan man uttalar sig, retar bara upp folk. Media gottar sig och spekulationer om hur länge de ska orka uppstår. Att han sedan åker omkring på försoningsresor resten av året är mer som ett skämt än något annat. Efter flera månader som partiledare vet vi inte var han står i olika frågor, eftersom han uttalar sig om en sak för att i nästa stund ta tillbaka det. Man kan bara skaka på huvudet åt hans tuer.

Äntligen fick en svensk författare nobelpriset och jag är säkert en av många som tänker återknyta kontakten med hans verk. Jag hade glömt hur bra han skriver och hur mycket han berör. Marcus Birro ska denna vecka ha ett evenemang i Stockholm, med uppläsning av hans prosa. Jag vill uppmana dem som kan att gå dit. Det blir med all säkerhet en kväll att minnas. Det är mycket tråkigt att han inte kan tala idag, men hans fru är duktig att föra hans talan, som igår under nobelmiddagen.

Snart börjar en ny vecka och vi ska titta på lucia. Julen närmar sig på både gott och ont. Jag ska äta en pepparkaka och njuta av att befinna mig i min lugna vrå.