Efter lördagens jobbiga händelse vaknade vi vid åtta då det var +29 ute. Mannen fick sluta försöka ringa till akuten i Malmö igår, då vi fick veta att farmor blivit körd dit. Men det var hopplöst idag med och vi åt frukost istället. Precis då ringde korttidsboendet att farmor var tillbaka. Då gjorde vi oss klara för avfärd.
Jag preparerade vår tvättmaskin, som består av en hink med lock på. Den fyller jag med vatten och tvättmedel, samt tvätten. På med locket och så får den stå i duschen och tvätten skumpar runt när vi kör.
Vi hamnade på A75 mot Beziers och den vägen var väldigt fin. I Beziers hittade vi en Intermarche där vi kunde tanka disel i Mackan. Visserligen var det lite krångel innan vi hittade rätt avfart men allt gick bra. Sedan körde vi förbi en Lidl där vi bunkrade upp med allt möjligt som vi behövde. Vi kom fram till ställplatsen i Narbonne vid tretiden och hittade en plats med skugga. Eftersom det är +32 i skuggan gäller det att söka skugga så mycket det går. En öl och bröd var precis vad vi behövde. När vi satt och kopplade av ringde en överläkare från kirurgen och frågade var farmor var. Han sade att hon inte borde ha åkt till boendet. Farmor har en kraftig infektion och måste få dropp intravenöst. Så nu får hon åka tillbaka dit igen. Pjuhh….
Pojken har varit och lämnat kläder,rullstol och annat till pappa på hans korttidsboende. Vi är på gränsen att köra hem igen om detta fortsätter. Men det beslutet tar vi inte idag, utan nu får vi försöka koppla av och kanske doppa tårna i Medelhavet. Mannen gick iväg först och jag stannade i skuggan med hundarna. Sedan gick jag ner och eftersom jag tog kameran med mig blev det ett mediokert dopp. Men det var varmt i vattnet +25 minst.
Vi blev väldigt förvånade av hur kusten ser ut. Den är helt avbruten med små sjöar och landtungor. Vi trodde att det skulle vara en jämn kust med sanddynor och ett blått hav längre ut.
Stranden vid Narbonne plage var milslång och det rådde absolut ingen trängsel.
När jag kom tillbaka passade jag på att skölja tvätten och hänga upp den. Luktade väldigt gott. Vi pratade en stund med ett tyskt par som stod bredvid oss och som var väldigt intresserade av våra hundar. Här kan vi inte gå med foppatofflor då det verkar som träden lossar små vassa bollar som går rakt igenom dessa tofflor. Det får bli en starkare sula som står mot dessa bollar. Kuma gillar inte underlaget och hoppar som en kalv. Vi får åka härifrån i morgon.
Nu har vi kört 258 mil sedan vi lämnade huset där hemma. Frågan är om vi ska vända eller köra vidare? Det får morgondagen utvisa. Vi behöver sova.
