Gråväder men ändå glad

I morse var första dagen som jag kände att kroppen kändes normal. Huvudet var inte fullt av surr och inte en enda led värkte. Febern borta och Det bästa är att JR kände sig likadan. Har vi kommit över knycken nu? Jag tror faktiskt det.

Hörde grannar ropa till varandra och de har lite jobbigt med att sysselsätta sina barn så de är nöjda. Kejsarträdet börjar få små knoppar och det blir fint för bladen är stora och ger fin skugga när det är varmt. JR tog Mackan till Super-U och nu är våra förråd välfyllda igen. En ask doliprane fick han med sig också. Men det var beväpnade vakter och kravallstaket utanför apoteket. Så han fick säga vad han skulle ha och vakten hämtade det, men ingen fick gå in i apoteket. Därför blev det endast en ask. Vi ska nog klara oss med det nu.

Vi ville ändå eller jag då, få lite luft och därför satte vi oss ute och drack våra b-vitaminer. Sydfranskan körde ett motionspass vid sitt hus. Först joggade hon några gånger fram och tillbaka. Sedan var det armlyft och gång som gällde för att som sista punkt köra benlyft några gånger. Intressant.

Jag gjorde faktiskt min yoga idag. Tog det lugnt och sakta så andningen orkade med. Så skönt att få göra den.

Lite kyliga vindar fick oss att gå in efter en stund. Inte ens Turbo propsade på att få vara ute. Såg att gamlingarna tvärs över gatan fått en leverans av fyra paket toalettpapper. Någon hade köpt och lämnat dem utanför dörren. De ser efter sina äldre och det är bra.

Men jag är glad trots tråkväder. Vi är på bättringsvägen och det känns så bra.