Planer på gång

Idag skippade jag vipplandet och våttorkade överallt vilket jag brukar göra med jämna mellanrum. Det luktar väldigt gott inomhus nu. Jag är så nöjd och nästa lördag blir det vippling igen. Solen har verkligen visat sig från en fin sida idag. Värmt mitt onda ben som även idag fått support av min benlinda. Eller linda är det ju inte utan mer ett slags omslag som jag köpte på Lidel här nere. Men så bra när man behöver extra stöd.

När jag var klar gick jag ut på vårspaning och hittade fler tecken.

Mina rosor börjar vakna till liv trots kalla nätter. Verkar solen råda bot på det och sakta men säkert kommer våra växter vakna till liv igen Åh, jag vill bara ha en mimosabuske så väldigt gärna. Undrar om 34:an har några? Det börjar bli dags att köra runt och inventera de olika jardin som vi har. Mina trädgårdshänder kliar efter att få hålla på i myllan. Jag har ju redan börjat klippa i rabatterna och lite här och där. Nu har jag haft ett litet avbrott eftersom jag haft annat att göra. Men jag är på det så snart kör jag igång igen.

Vi har diskuterat i flera dagar ja egentligen veckor på en viktig sak eller egentligen två viktiga saker. Det första är att vi behöver förnya våra pass detta år. De går ut i höst så vi har tid på oss att göra det. Sverige eller Paris ambassad är det som gäller. Den andra saken är att vi har inte träffat H på snart två år. Förbannade pandemi och alla konstiga bestämmelser som verkar ändras hela tiden. Därför kändes det som att kan andra flyga hitan och ditan hela tiden så ska vi väl få till det. Vi är ju alla tre fullvaccinerade från och med den 27/1. H tar sin tredje spruta i morgon och vi nästa vecka.

Därför har vi bokat en flygbiljett till H hit ner. En enkel biljett. Ånej, han ska inte stanna utan vi ska för första gången på tre år köra Mackan till Sverige. Det blir en roadtrip för oss alla och vi får förnya våra pass samtidigt. Så nu börjar en viss planering och lite ängsligt blir det då jag är kluven till att åka hemifrån. Tur att det inte är i morgon så jag hinner vänja mig.

Vet inte vad Kuma kommer att tycka om vårat tilltag? Han älskar denna trädgård och vill ju inte gärna åka hemifrån. Jag är lite nervös inför det. Han får inte bli ledsen och han ska inte må dåligt. Vi har ju vårat.

Knoppar i syrenbusken inger hopp. Snart så….

Alltså biljett bokad och planer uppgjorda för denna vår. Så nu kan vi återgå till vardagen ett taga igen. Jag väntar ju på min dator som är någonstans ute i Europa och som jag hoppas hitta hit. Spännande värre. Livet innehåller ju mycket spännande saker.

Känns skönt att ha gjort klart med våra planer. Kanske sista gången vi kör upp till Sverige. Vi har ju hela sydeuropa att upptäcka så därför är det ett litet motstånd mot att åka norrut. Jag eller vi har ingen längtan till Sverige för vi är klara med det landet. Nu ska andra länder utforskas och upplevas.

Sedan har vi ju hittat vårat paradis på jorden. Så känns det som och tänk att vi hittade det.