Sol och en del moln idag, som inbjöd till att ha dörren öppen mot trädgården. Men allt förmörkas som vanligt nuförtiden av den rådande situationen i Ukraina. När sedan ett eldupphör inte hålls av ryssarna så blir man så ledsen. Varför ska oskyldiga människor få lida på grund av en sketgubbe?

Jag kunde konstatera att vårat vinfält är klart nu och vi inväntar traktorn som ska rensa bort allt ogräs och alla bortklippta grenar. Blir nog om någon dag kanske. Skönt att ha lite vardagligheter att bry sig om. En vardag som man verkligen uppskattar just nu. Det är ingen överdrift att säga att det finns de som har det fördjäkligt just nu. Har bokat ett par airbnb i Ukraina och tänker inte åka dit utan hoppas att pengarna är till nytta. Alla kan göra något eller hur?

Jag har vipplat med Kuma som assistent och JR har snickrat på något ute som ska vara i verkstaden och göra så något inte är i vägen. Han blev nöjd med resultatet och jag är som vanligt nöjd med mitt vipplande. Finns inget man kan bli missnöjd med där.

När jag går och vipplar kommer ofta tankar och idag var det inte så konstigt att min morfar dök upp. En morfar jag aldrig träffat och som min mamma berättat så mycket om. Min mamma föddes in i en militärsläkt från kalevala. En by där som både tillhört både Ryssland och Finland. Så det var kanske rätt vanligt att männen blev militärer. Nu hann inte min mamma få ha sin pappa(min morfar) hos sig i så många år, men familjen flyttade runt i Finland under hela hans liv. Min morfar dog där på gränsen till Ryssland under Andra Världskriget. Så allt som mamma berättat kommer tillbaka. Som då hon och hennes kamrater skulle gena över isen och tyska bombplan flög över deras huvuden. De låg där på isen och den gungade. Hon hjälpte till att spana från tornen som byggts i skogarna och gissa om de frös. På kvällarna smög hon runt med kamraterna och släppte ut luften på tyskarnas bilar.

Jag skulle kunna berätta mer om mammas upplevelser och känslor inför att få besked om att hennes pappa stupat. Fruktansvärt att detta ska få hända i Europa ännu en gång. Hur många barn kommer att förlora sin pappa nu? Jag hade så gärna velat lära känna min morfar. Det enda jag har är mormors och morfars bröllopsfoto.

Tacksam för att bo här och i ett land som välkomnat oss så varmt när det gäller både väder och människor. Ska väl inte överdriva för vädret är inte alltid så som på fotot och en del fransmän förstår vi inte alls då de pratar katalanska. Oj, nu kanske jag skrev fel för de är ju inte fransmän utan katalaner och väldigt stolta över att vara det. Så har jag i alla fall förstått. Tur jag begriper lite spanska för jag förstår lite vad de säger ibland.

Ta hand om varandra och alla andra.