Regnet det bara öser ner

Redan innan jag tryckte upp jalusierna hörde jag ett ljud som påminde starkt om regn. Mycket riktigt så öste det ner och vi förberedde utgången för hundarna. Det blev snabbt för hundarna gjorde ifrån sig och sedan ville de in igen. Jag har haft ont i fotleden hela dagen och nu behöver jag värme. Har inte varit ute långa stunder så det får bli en del gamla foton.

Vi har inte legat på latsidan utan idag har golven blivit rengjorda. Så vi är ändå nöjda om än inte med vädret. Turbo har suckat högt och var gång vi öppnat ytterdörren har hon kikat ut med förhoppning i blicken. Men endast ett fåtal gånger har det varit uppehåll.

Lite varmare hade vi då vi väntade på vårat hus och Unkas fortfarande levde. Älskade gubben med sammetspälsen och det lugnaste humöret. För alltid saknad och för alltid älskad. Nu efter tre år kan jag titta på foton av honom utan att tårarna börjar rinna. Men sorgen finns alltid där.

Jag vill inte glömma någon av våra hundar och räkna med att de dyker upp ibland. Men Unkas är mitt och JR:s färskaste ärr. Vi kommer att få fler sår då våra hundar blir äldre och äldre, men jag bär hellre sorgen efter en kär familjemedlem än att avstå från att ha hundar. Vi kommer att ta till oss fler hundar och säkert med starka karaktärer och som kommer få en bit av våra hjärtan.

Andra sommaren här och vi började känna oss som hemma. Ja, lite i alla fall. Men mars 2020 var betydligt torrare och varmare än detta år. Någon grön matta hade vi inte då eftersom vi funderade på vad vi skulle göra här. Men Turbo hittade snabbt favoritstället i skuggan. Idag ligger hon gärna på den gröna mattan och spanar ut mot vinfältet. Men som sagt inte idag för solen var långt ovanför molnen.

Detta var det vi flyttade från och det är mars 2018 i vårat hus i Skåne. Det slipper vi ändå idag och det är så skönt. Kallt, blött och tråkigt. Tråkigt för halkan som blir då detta vita först smälter och sedan fryser på är inget jag klarar av att ta mig fram i. Glad att slippa och snö kan jag se på gamla foton.

Se där en återblick och en liten stund av vila från putins förbannade terror. Arg är ordet och kunde jag så skulle jag med glädje skjuta den idioten.