Igår fick vi ännu en änglahund, då Kuma passerade över regnbågsbron. De senaste tre dagarna har han blivit sämre. Igår klarade han inte av att resa sig själv. Eftersom vi alltid tar vårat ansvar när det gäller hundarnas välmående bestämde vi att han skulle få somna in före han fick ont. Därför tog JR teslan till vår veterinär och tyvärr kunde de inte komma hem till oss före 16.45. Men därmed fick vi en hel dag med honom. Nu orkade han inte ens lyfta på huvudet så vi pratade och strök honom där han älskar att bli kelad. Jag försökte hålla mig lugn och JR gjorde detsamma.

När JR mötte veterinären vid grinden sade jag hejdå och gick in i sovrummet med Turbo. Där brast det och jag tillät mig att gråta floder. Nu var vi där som vi försökt att inte tänka på. Jag är så glad att Kuma fick somna in hemma där han trivdes och inte på någon klinik.

Men idag är det tomt så in i norden. Turbo har väntat på att Kuma ska komma hem igen för det brukar han alltid göra då vi är till veterinären. Hon sörjer och vi försöker muntra upp henne och ge henne massor med uppmärksamhet. Hon hållit sig väldigt mycket i bakgrunden dessa dagar och varit väldigt bekymrad över Kuma. Med detta avslutar jag mitt farväl till vår änglahund Kuma. Han blir aldrig glömd och kommer finnas i våra hjärtan för alltid.