Känns lite tjatigt och i morse var jag väl inte precis en strålande lärka. Jag och vi är ju inte speciellt förtjusta i att stiga upp tidigt på morgnarna. Men vi kom upp och var snabbt klara inför turen till handdoktorn.

Inte direkt soligt ute men vad gjorde det när vi ändå skulle ut på vägarna. Inte mycket trafik vid nio på morgonen. Varför måsta vi alltid ge oss ut så tidigt? Elva hade varit så mycket trevligare. Nåväl två gäspande människor och två undrande hundar begav sig iväg mot Narbonne. Ja, vi skulle ju inte ända fram dit men åt det hållet.

Det var bara att köra rakt fram och mot målet. Pyrenéerna i bakgrunden syntes knappt. Var är solen?

Ett par vinfält till och sedan var vi framme. Eftersom vi har rekat här visste vi precis var vi kunde stå med Mackan. Sedan hade JR bara en kort promenad på 500 m till kliniken. Ja, vi satt kvar och chillade under tiden. Eller mer slumrade skulle jag vilja säga.

Eftersom vi stod nere vid Canal Midi passerade en del flodbåtar förbi. Denna var en stor och det verkade som att en familj färdades på den. Andra var mer charterbåtar

Strax efter denna båt kom JR tillbaka och han var friskskriven. Hans hand behöver inte opereras vilket var en stor lättnad. Så vi avvaktar ännu några år. Kanske behövs det inte alls i framtiden.

Så nöjda körde vi hemåt och till frukosten och nu kurrade det i allas våra magar. Trötta var vi också.

Äntligen var vi hemma och efter en god frukost bestämde vi oss för att inte göra så mycket mer idag. Bädda sängen javisst men sedan satte vi oss ute och fortsatte att lyssna på den historiska podden om andra världskriget. Det började regna på eftermiddagen och då gick vi in vilket hundarna tyckte var en bra idé.

Så med ett sakta strilande regn höll vi oss inomhus idag och med hundar som var trötta efter den tidiga morgonen passade det oss bra.