Tack och hejdå April

Månaden har gått fort tycker jag, men tiden går precis i samma takt hela tiden. Alla minuter är lika långa och likaså timmarna. Det är endast jag som uppfattar att det gått fort. När mycket händer på dagarna eller då man har mycket att göra så känns det som att tiden går fortare. Man hinner kanske inte med att göra allt som man tänkte sig.

Denna sista dag av april valde solen att hålla sig ovanför molnen och väderappen sade att det var spridda skurar runt omkring vår by. Det var nog tur att vi vattnade igår för inte en enda droppe nådde oss.

Jag tänker alltid på Uppsala och min tid som studerande där och just Valborg var en av de stora högtiderna för oss. Jag saknar det inte men är glad att ha fått uppleva den tiden och får ha dessa minnen. Men när jag var liten gick vi alltid till gästis i vårat lilla samhälle och tittade på vårbrasan. Kören sjöng in våren och en gång tackade jag alla med att ta dem i hand då de hälsade mig välkommen för jag heter Maj som andra namn. Men det fick jag inte göra fler gånger för mamma som skämdes för mig.

Idag har vi inte firat alls utan har varit precis som vanligt. Men vad är vanligt när man har en busig valp i trotsåldern. Lille Jack hittar på allt möjligt bus och sedan är han så söt mot en så man inte kan bli arg. Fast JR var en hel del förgrymmad då han med Linos goda hjälp hade sönder en av säckarna med trädgårdsavfall som han sedan prydde vår trädgård med. Jag stod och borstade tänderna när jag hörde en kraftig duns. När jag tittade ut i hallen får jag se en glad Jack som släpat in en stor trädgren. Som sagt så har vi att göra om dagarna.

I morgon säljer de liljekonvaljer på torget vid mairen och dessa ska man fästa på jackan. En tradition här nere på första Maj.

Den franska traditionen att ge bort liljekonvalj (muguet) den 1 maj har rötter från 1500-talet. År 1561 ska kung Karl IX ha fått en liljekonvalj som lyckoönskan och tyckt det var en så fin gest att han började ge en blomma till varje dam vid hovet varje år den dagen.

Med tiden spred sig seden till befolkningen i stort, och liljekonvaljen kom att symbolisera vårens ankomst och lycka – att ge någon en blomma ansågs föra lycka till mottagaren.

Kopplingen till arbetarrörelsen och första maj tillkom senare, under 1900-talet. Innan dess hade rött hagtornsbär (aubépine) varit symbolen för arbetarrörelsen på 1 maj, men efter hand ersattes det av liljekonvaljen, som redan var så starkt förknippad med just den dagen i fransk kultur.

Idag är det en älskad tradition: man ger bort små buketter till vänner och familj, och det är också det enda tillfället på året då privatpersoner lagligen får sälja blommor på gatan utan handelstillstånd. 🌿

Detta läste jag på AI och kopierar in det så det blir rätt förklaring. Ja vi ska gå till torget och köpa liljekonvaljer.

Så nu ser jag fram emot att ha namnsdag en hel månad och Grattis alla som heter Maj.

Vardagen är behaglig

Jag vet inte om det är min ålder eller bara så att jag blivit mer introvert för varje gång vi varit iväg på olika saker som inköp eller läkarbesök så bli jag så trött efteråt. Det känns som att jag blir dränerad på kraft och dagen efter behöver jag ha mitt vardagslugn med allt vad det innebär. Även om jag inte träffat en enda människa utan endast åkt i Mackan blir jag trött. Därför har jag riktigt njutit av vardagen idag med JR och hundarna.

Solen kom fram lite senare på dagen så den tvätt jag hängde ute torkade bra. Det är så skönt att kunna både tvätta och ha allt torrt på samma dag. I Sverige hade vi torktumlare men jag föredrar att hänga kläder och lakan då de inte blir så skrynkliga . Förr strök jag allt men idag stryker jag i stort sett ingenting. Visst finns det sådant som behövs strykas som gardiner och då blir det oftast så att jag ångar dem då de hänger uppe. Samma med klänningar och skjortot.

Diskborstarna har slagit ut. Underliga blommor med en underbar färg. Jag såg dessa i en trädgård och kände att sådana vill jag ha i min. När jag så hittade en planta köpte jag den direkt för jag letade väldigt länge efter den. Tydligen heter den diskborsteträd så jag misstänker att den kan bli rätt stor med tiden. Får väl klippa den med jämna mellanrum när jag anser att den är så stor som jag vill ha den.

Vi har börjat vattna var tredje dag för nu har det inte regnat på ett par veckor fast det kanske kommer någon skur framöver. Vi hörde åskan igår kväll men det kom inget regn. Oftast stannar det på bergen och när molnen seglar över vår by är det inget regn kvar i dem. Men ibland kommer regnet från Medelhavet och då brukar vi få en del.

Igår satt jag och skrev på kvällen så nu är nog första kapitlet klart. Men än är det bara råmanus och jag ska läsa igenom allt för att se om jag vill ta bort eller tillföra något. Snickeriet har med andra ord börjat. Det är spännande och roligt tycker jag. Börjar få grepp om huvudkaraktären och nu vill jag lära känna henne mer. Just i detta läget är det som en pandoras ask brukar öppna sig. Jag skriver utan press eller med en deadline så allt kan få ta sin tid. Tiden får visa om det blir något läsvärt av det hela. Men jag har roligt under tiden som alltid.

Själv läser jag just nu en mycket spännande bok om den konst som fransmännen gömde undan för nazisterna under andra världskriget. Målningen med Mona Lisa flyttades flera gånger och det var endast ett par stycken personer som visste var den befann sig. Men de stal ju en hel del fina målningar och där gjordes ett stort arbete med att kopiera katalogiseringen så att man efter kriget kunde spåra upp dem. Louvren tömdes nästan helt på konst 80% av allt gömde fransmännen runt om i landet.