Värmen tillåter inte till att göra alltför mycket om dagarna, men jag körde en maskin med tvätt. När jag hängt upp den var jag väldigt varm ska jag säga. Dessa tropiska nätter gör att jag vaknar flera gånger för att jag är varm. Men jag har svårt att sova helt utan täcke och efter en stund tar jag på mig det igen. och så fortsätter det tills jag är så trött att jag bara sover ändå.
Jack tar första parkett inför påfyllningen av poolen. JR tömmer den varje kväll när vi går in för om det är vatten när vi går ut på nattkissen så blir det gärna ett bad och vi är inte så förtjusta i att ligga i en säng med en våt hund. Sedan brukar vattnet vara rätt smutsigt efter en dag. Så ritualen är att JR fyller poolen med nytt vatten efter frukost varje dag. Sedan ligger han i den och doppar hela huvudet i vattnet. Idag blåste han bubblor med nosen.
Man vill ju gärna tro att en svart hund inte gärna lägger sig i solen, men Lino har för vana att pendla mellan skugga och sol. Ibland lägger han sig inomhus vid fläkten också. Det är så han reglerar sin kroppstemperatur.
Tror att våra hundar är duktigare på att hålla sig svala eller varma än vi människor är.
Vi klagar absolut inte över vädret här nere och i början då vi flyttade hit jämförde vi ofta med hur vädret var i Sverige. Nu tänker vi sällan på det och påminns bara om det då H ringer och berättar. Det är sju år sedan vi lämnade för gott och nu ligger allt i minnesarkivet vilket känns lite konstigt. Men jag har ju flyttat många gånger i mitt liv och sällan sett tillbaka på det som varit. Jag har både glada minnen och en del smärtsamma som tagit tid att lägga bakom mig. En del vill jag inte tänka tillbaka på men kanske en dag kommer då jag omvandlar dem till något i bokväg. Än är jag inte redo för det så jag fortsätter att se framåt för jag mår bra av det.
Annat som verkligen får mig att må bra är att varje morgon få sitta på min stol på trädäcket och njuta av tillvaron här. Även då vädret är sämre är det ändå bra. Kan det vara lycka? Jag tror det. Livet här nere har inte varit som att segla på en räkmacka. Ånej, vi har fått kämpa med myndigheter och alla papper som behöver fyllas i. Vi körde ner hit i vår husbil utan att veta exakt var vi skulle bo. Eftersom det var i februari var det inte många campingar som hade öppet. Men vi hittade en ställplats vid en motorcykelbana och det var riktigt roligt att titta på när de tränade. När sedan en camping öppnade nere vid Vias körde vi dit. Där stod vi när stormen ven ,åskan dånade och vågorna slog upp mot ställplatsen där vi stod. Det var inte så lätt att hålla humöret uppe varje dag.
Men vi hade en dröm och den höll oss gående de dagar vi inte hörde ett dugg från fastighetsmäklaren. En lista med tio punkter hade vi och när vi fick titta på det fjärde huset kunde vi bocka av åtta punkter, Så nära full pott trodde vi inte att vi skulle hamna. De två punkterna vi inte kunde bocka av har vi löst nu och vi har en tiopoängare. Naturligtvis var det endel att göra både inomhus och i trädgården. Vi sov första natten utanför huset eftersom vi inte hade någon säng.Men samma dag som vi fick nycklarna till huset var vi och beställde en säng som levererades dagen efter. Det kändes stort när vi sov första natten i huset.
Det är både fina minnen och även lite tuffa eftersom vi miste en älskad hund och två föräldrar på vägen. Men vi målade oss genom sorgen och röjde i trädgården. Jagade bort en koloni med råttor och sedan tog vi itu med en sak i taget.
