Dags att dra sig in

Mörka moln tornar upp sig från öst och hundarna har fått sin mat.
Mannen har tagit alla tre på en toarunda. Förhoppningsvis hinner han rundan innan det börjar regna ordentligt.
Vi kan inte klaga då vi haft två fina dagar, när vi suttit ute i gräset. Hundarna har haft det så skönt och man ser hur de har njutit.
Nu hör jag hur det börjar smådugga och det blir mer och mer hela tiden.
Håller tummarna för att mannen snart är här igen.

Jag är vakt

Med mannen ute på cykel i Ystad, så vaktar jag hundar och husvagn. Kuma gillade inte att husse åkte iväg och har den senaste timmen stått och tittat efter honom. Det kunde ju hända att han skulle komma tillbaka direkt. Nu har han gett upp och lagt sig i gräset. Unkas funderar om inte husse kommer snart och spanar åt det håll han försvann. Detta får mig att tänka på filmen om hunden som satt i flera år på samma ställe och väntade på sin husse. Han visste inte att husse dött och inte skulle komma från tåget. Nu står det en staty av hunden på den plats där han satt och väntade. Tror filmen hette Hakido eller något liknande. En sann historia som man blir helt tagen av.

Hundar älskar så mycket och man känner direkt när man får kontakt med en hund. Det är då vi inte kunnat säga nej till att ta hand om den.  Mannen har en sådan känsla som aldrig brukar slå fel. Därför står hundarna och tittar efter honom när han åker iväg eller gnäller en stund när han ska till jobbet. Jag är ju alltid hemma så mig älskar de varenda sekund på dagen och vi vet var vi har varandra. Men någon som åker iväg då och då blir de extra rädda om. Sedan är det ju så att när husse är hemma så brukar det alltid hända roliga saker. Som att vi går ut tillsammans allihopa, åker i husbilen till olika ställen eller enbart det att det finns två till händer som kan kela med en.

Många tänker säkert att hur kan de ha tre hundar och stora dessutom? Jag tänker samma sak om barnfamiljer med fler än två barn. Hur orkar de och hur har de råd? Visst får de barnbidrag men det räcker väl inte långt. Våra hundar behöver inga mobiler, datorer, kläder eller annat kostsamt. De gnäller inte över den mat vi serverar och är nöjda och glada bara de får vara med. Jag kan arbeta ostört om dagarna utan att de kommer och avbryter. Jag behöver inte köpa dyra gymkort, för motion får jag ändå och massor av frisk luft. En hund är aldrig sur och alltid glad när du kommer hem.

Därför har jag tre hundar. Tredubbelt så mycket av allting.

Juni inleds med sol

Solen strålade när vi steg upp på morgonen. Så idag blir det arbete utomhus i hundarnas sällskap. De ligger i gräset och njuter.
Vi unnade oss en sovmorgon och det gjorde gott.
Idag ska de få bada igen och kanske törs Kuma doppa mer än magen. Men han får ta det i sin egen takt.

Men först ska mannen skickas till affären för att handla mat. Sedan ska han dela ut lappar i brevlådor.
Bra att få hjälp med det. Vi förenar nytta med nöje.

Fråga inte

Om någon inte är intresserad av mitt liv eller uppväxt så fråga inte. Det kan göra ont eller bli väldigt obekvämt.
Somna inte mitt o min berättelse för det tar jag som en förolämpning.
Efter det berättar jag aldrig mer något.

Sista dagen i Maj

Sol och blå himmel, vårt man än ser. Kanske bad i havet för hundarna idag. Det verkar behövas efter mitt uppvaknande med Unkas tass i ansiktet. Den luktade hundsvett eftersom de har vissa doftkanaler i just tassarna.
Men först lite praktiska saker som vattning av blomlådorna.
Vårat inköp till företaget har jag förevisat för en veteran igår. Jag är inte en speciellt teknisk människa, men tror att jag lyckades förmedla hur monstret till gräsklippare fungerar.
Som den värsta försäljare visade jag påfyllning för både olja och bensin. Var man kollar den och får igång ekipaget.
Efteråt var jag riktigt stolt och veteranen verkade imponerad.
Om det var av min demonstration eller gräsklipparen vet jag inte. Troligtvis var det av den sistnämnda.
Men nu ska här klippas gräsmattor så det står härligt till.

Vill inte tävla

Jag har aldrig tyckt om att tävla och när någon försöker trigga mig till att göra det, slår jag bakut. Det gäller både i jobbsammanhang och annat som idrott t ex. Om andra sporras av det så får de gärna tävla, men jag avstår och låter det vara. Har alltid haft svårt att hävda mig inför andra och framstå som bättre. Är kanske en rätt introvert person i vissa sammanhang och det har jag fått slängt i ansiktet vid en del tillfällen. Jag har alltid tyckt att det resultat jag visat upp borde visa hur bra jag är. En chef jag hade sade att man skulle prata om hur duktig man var och det kändes som att man var osäker. Har ansett att handling istället för ord varit min melodi.

Tävlar gör man i idrott och då vill man vinna. Jag gillar inte idrott och därmed inte sagt att jag inte vill vinna. Den press jag vill känna ska komma från mig själv och jag vet att jag är bra. Vänta bara så ska ni få se, har jag ofta tänkt.