Tröttsamt med lillebror

image

Efter en dag ute i trädgården, med lek och bus blir Unkas trött. Det är roligt med en lillebror men väldigt tröttsamt.

Vill inte tävla

Jag har aldrig tyckt om att tävla och när någon försöker trigga mig till att göra det, slår jag bakut. Det gäller både i jobbsammanhang och annat som idrott t ex. Om andra sporras av det så får de gärna tävla, men jag avstår och låter det vara. Har alltid haft svårt att hävda mig inför andra och framstå som bättre. Är kanske en rätt introvert person i vissa sammanhang och det har jag fått slängt i ansiktet vid en del tillfällen. Jag har alltid tyckt att det resultat jag visat upp borde visa hur bra jag är. En chef jag hade sade att man skulle prata om hur duktig man var och det kändes som att man var osäker. Har ansett att handling istället för ord varit min melodi.

Tävlar gör man i idrott och då vill man vinna. Jag gillar inte idrott och därmed inte sagt att jag inte vill vinna. Den press jag vill känna ska komma från mig själv och jag vet att jag är bra. Vänta bara så ska ni få se, har jag ofta tänkt.

Efter regn kommer sol

Man kan alltid vara säker på att efter en dipp i livet, så kommer en uppgång. Precis som i ekonomin. Det är aldrig helt svart genom hela livet om man nu inte vill ha det så. Alla har väl haft tuffa tider på olika plan och sedan har det plötsligt vänt en dag. Många har tyckt att jag alltid varit så stark och målmedveten. Sanningen är att den sida jag visar utåt inte alltid överensstämmer med insidan. Inte för att jag vill visa upp någon slags fasad, utan mer för att jag själv skulle orka har jag bitit ihop och fortsatt med livet. Det finns ingen stålman eller kvinna i verkliga livet som går helt oberörd av livets svängningar. Frågan är väl mer om hur man går vidare under en dipp.

När så kallade vänner sviker och de närmaste visar sig tänka på sig själva. Då känner man sig väldigt ensam och utlämnad. Kändisar väljer ofta att berätta för journalister hur illa behandlade de blivit. Inte sällan lämnar de ut dessa personer, kanske som hämnd eller endast för att de måste berätta för att kunna gå vidare. Jag vet inte hur många dagböcker jag skrivit och sedan rivit sönder. Mitt sätt att gå vidare efter en tuff tid. En dag kommer dessa människor finnas i någon av mina böcker, om än omskrivna till andra personer. Men visst vill jag att de ska känna igen sig och få sig en tankeställare. Jag vill inte hämnas utan vissa av dem kommer att passa så bra i alla historier jag vill berätta.

Man brukar säga att alla har en ryggsäck att bära. Jag har alltid varit noga med att rensa ur den och sedan fylla den med annat. Så min ryggsäck är bara tung under en viss tid. Vissa minnen finns alltid kvar om jag väljer att plocka fram dem. Men jag försöker oftast att välja de fina i det hemska. Som när min älskade bordercollie Ragnar blev påkörd och inte klarade sig. Mitt sista minne av honom är att han ligger under värmelampor och tittar på mig med ögon som säger att han älskar mig. Det är dessa ögon jag sparat i mitt minne av honom. På samma sätt gör jag med andra minnen som kanske inte var så trevliga. Min mammas bortgång på sjukhuset och hur jag höll hennes lilla hand i min. Så svag och liten var hon att hon inte orkade längre. Hur hon kramade min hand innan hon försvann. Det är hennes skratt jag minns och alla fina stunder vi fick ha.

Jag tycker att alla har rätt att välja vad man vill minnas och hur man vill spara dem.

En kamp som många förlorar

Recension http://www.aftonbladet.se/kultur/article16854155.ab

Jag har länkat till Kristians blogg vid ett flertal tillfällen och många har säkert läst. Nu kommer allt i bokform och även om det är sorgligt, så är det också vackert.
Han har ett sagolikt bildspråk, som berör. Smärtan i hans texter går rakt in i hjärtat och stannar där.
En bok att tycka om och förundras över.

Blev ju bra

Jag har blivit med ett monster till gräsklippare idag. Mannen kom hem med ett muskedunder, som drog honom runt på vår gräsmatta.
Sanningen är att jag har ett uppdrag som kräver ordentliga doningar och vi fann det dags att investera. Nu kan jag erbjuda klippning av stora ytor.
Men det såg onekligen roligt ut när han sprang efter gräsklipparen.
Fast jag trodde inte att den skulle vara så stor.

Blir så trött

Inför varje val duggar det löften som hagel från de olika partierna. Jag är så trött på just löftet om att arbetslösheten ska utrotas. Vem tror de går på en sådan saga? Det har alltid funnits arbetslösa i Sverige och det går inte att utrotas. Siffror kan hyfsas till, med att sätta folk i skolor som tillslut inte ger ett ruttet lingon i arbete. När det inte finns tillräckligt med arbetstillfällen för alla så kan inte alla få arbete heller. Den krassa sanningen är att företagen har krav på sig att gå med vinst och i lågkonjunkturer så försöker man skära kostnader. Det första man tittar på är personalen och om man kan avvara x antal. Det kostar att ha någon anställd och då är det inte bara lönen som ska räknas in. Det är sociala avgifter, pensioner och sjukförsäkring som ska läggas på lönen. Om man gör sig av med en anställd kan man i runda tal tjäna in nästan hundra tusen på en månad. Kanske tog jag i här eller inte.

Vad svenska folket vill ha är konkreta svar på hur man ska gå tillväga för att minska arbetslösheten. Var ska pengar tas från för att finansiera det man vill göra? Är vi beredda att få höjda skatter? För det är ju så att man alltid vet vad man har men inte vad man får. Vi vill veta vad det är vi får, inte en massa utopiska löften och slagord. Det kanske går hem hos partivännerna, men inte hos resten av väljarna.

Ibland känns det bara som att målet för alla partier är att få regeringsmakten och inte något annat. I en summering kan jag se att alliansen är den enda regering som faktiskt infriat många av de löften de gett i valtider. I många år satt socialdemokraterna i regeringen och hela tiden fick man höjda skatter och inget mer. Om de nu vill bli vår nya regering anser jag att de måste vara mer konkreta med sina löften och sedan hålla dem också. Att ljuga för oss väljare ser jag som ett hån om vår intelligens. Ibland har jag haft lust att skriva tomten på valsedeln eller kanske joakim von anka.

Trött man och trötta hundar

Själv sitter jag och ser på husräddarna, till snarkningar.
Det tar på orken att gå upp tidigare om måndagarna. Jag tror att det faktum att jag jobbar hemifrån, gör att jag orkar mer.
Men det blir tidig sänggång. Jag får ha sällskap av en bra bok. Som den om hundraåringen som rymde.