Etikettarkiv: återblick

Sol och värme så vi njöt idag

Publicerat av
2

Så härligt med solen som värmde redan på morgonen och klart att vi blev sittande ute en stund innan det var dags för frukost. Jag lyckades eller ska vi säga misslyckades då jag kokade ägg igår och de blev väldigt löskokta. Visst är det gott men så kladdigt att äta. Hundarna fick var sitt i gårdagens middag och vi åt de sista idag.

JR fick sina nya navkapslar till Mackan igår så idag satte han på dem och så behövde vi mer morötter till hundarna. Därför körde han iväg en sväng. Jag kunde äntligen fortsätta med buskklippningen så därför glömde jag fota trots att jag hade med mig kameran som sedan låg på bordet. Så idag tänkte jag göra en liten fotoresa i år 2015.

Jag börjar i Januari

Snömögel av och till i Skåne den vintern och det var lite vanskligt att gå vissa dagar. Men med tungan rätt i munnen och bra kängor så tog vi oss fram.

Vi brukade gå förbi Rosas hage som idag är en liten ställplats i utkanten av byn. För den lilla hästen Rosa dog av ålder strax innan vi flyttade från byn. Men hon var en världskändis i byarna runt omkring.

I mars såg jag de första vårblommorna på promenaderna och solen värmde oss när vi gick. Dagarna blev längre och det kändes som att vi vaknade till liv efter en lång vintersömn.

Jag hade ingen mimosa i skåne men jag hade en annan fin buske som blommade varje april och jag tyckte verkligen om den då den gjorde mig så glad. Gult är vackert i mina ögon och denna buske luktade inte lika gott som mimosa men den påminde åtminstone om den.

Maj månad 2015 var det dags att åka på en wolfdogsträff igen och denna gång var det en riktigt regnig helg. Men vi var ett tappert gäng som träffades och lite uppehåll var det mellan skurarna. Om någon är nyfiken på hur wolfdogs ser ut så här är två fina vovvar. Inte Kuma men en av deltagarnas tjeckiska wolfdogs. Kuma föredrog att ligga inne i husbilen och titta ut på regnet.

Juni blommade mina vackra klängrosor. Jag hade två stycken på denna vägg och de blommade hela sommaren. Jag älskar blommor och framförallt rosor. Men växter överhuvudtaget får mig att må bra. Träd är ett måste i min trädgård och jag hade två i skåne. Här har jag fler och det är så underbart.

Juli och det var äntligen dags för semester. Vi körde via Flensburg ner till Moseldalen där vi tillbringade några dagar. Sedan körde vi in i Frankrike och ett par dygn i Pont au Mousson innan vi körde utmed floden Loire vilken knappt var en flod då vattennivån var extremt låg. Vi körde sedan mot atlantkusten och Les Dunes. Enorma sanddynor som många klättrade över för att se havet. Det var stekande varmt så det gjorde inte vi. Utan vi körde till en ställplats med lite skugga av pinjeträd som gav oss lite svalka. Vi hade bestämt träff med ett holländskt par som bodde bortanför La lande vilket är en planterad skog efter att den gamla brunnit upp. Den är enorm och det var skönt när vi äntligen kom fram till Meylan. Den sommaren var enormt varm och en natt då vi stod vid borgen i Carcassonne kunde vi inte sova på grund av värmen. Folk stod ute i små grupper utanför sina husbilar. Så vi skyndade oss att köra norrut mot Lyon.

Augusti var vi åter hemma och i skåne var värmen lite mer mildare. Hundarna kunde njuta av skuggan i trädgården och några turer till Ystad gjorde vi. Ett tag hade vi faktiskt funderingar på att flytta dit. Jag älskar den lilla staden och det är inte endast för Mankells böcker. Naturen där med böljande kullar tilltalar mig.

September och vädret blev ostadigt som det brukar vara på hösten. Men vi hade skaffat oss kläder som gjorde att vi kunde traska varje dag. Lite sämre för hundarna men vi hade vårat gamla torkskåp i garaget som var vår vardagsingång. Där hängde vi hundhanddukarna och satte på värmen innan vi gick ut. Så när vi kom in efter en regnig promenad kunde vi torka hundarna med varma handdukar, vilket de älskade.

Oktober kom och löven föll i vår fina allé. En dag när vi gick här såg vi en räv med en kanin i munnen. Dagens middag var räddad för den men kaninen hade hoppat färdigt i detta livet. En annan dag såg vi ett rådjur skutta ute fältet och Kuma hoppade på två ben för att se den. Det såg riktigt roligt ut.

I november 2015 kom det första snöfallet och det var inte roligt. Men det var bara att acceptera att nu är vintern på ingång. Hundarna tyckte att det var roligt men det tyckte inte vi tvåbenta. Det blev många kvällar i jacuzzin som stod i uterummet. Något som vi utnyttjade ofta på vintern och hösten. Faktiskt året om då det gjorde så gott till våra ryggar som värkte av och till.

December och den julen var det en grön sådan vilket inte vi var så ledsna över. Ni får ursäkta att dessa foton är lite långsmala då jag fotade med mobilen. Det var innan JR köpte en kamera till mig.

Hoppas detta inte var alltför tråkigt. I morgon ska jag till läkaren och förnya mina recept så det blir en lite tidigare uppstigning än vanligt. Så godnatt eller god väldigt tidig Alla Hjärtans morgon!

Regnet det bara öser ner

Publicerat av
2

Redan innan jag tryckte upp jalusierna hörde jag ett ljud som påminde starkt om regn. Mycket riktigt så öste det ner och vi förberedde utgången för hundarna. Det blev snabbt för hundarna gjorde ifrån sig och sedan ville de in igen. Jag har haft ont i fotleden hela dagen och nu behöver jag värme. Har inte varit ute långa stunder så det får bli en del gamla foton.

Vi har inte legat på latsidan utan idag har golven blivit rengjorda. Så vi är ändå nöjda om än inte med vädret. Turbo har suckat högt och var gång vi öppnat ytterdörren har hon kikat ut med förhoppning i blicken. Men endast ett fåtal gånger har det varit uppehåll.

Lite varmare hade vi då vi väntade på vårat hus och Unkas fortfarande levde. Älskade gubben med sammetspälsen och det lugnaste humöret. För alltid saknad och för alltid älskad. Nu efter tre år kan jag titta på foton av honom utan att tårarna börjar rinna. Men sorgen finns alltid där.

Jag vill inte glömma någon av våra hundar och räkna med att de dyker upp ibland. Men Unkas är mitt och JR:s färskaste ärr. Vi kommer att få fler sår då våra hundar blir äldre och äldre, men jag bär hellre sorgen efter en kär familjemedlem än att avstå från att ha hundar. Vi kommer att ta till oss fler hundar och säkert med starka karaktärer och som kommer få en bit av våra hjärtan.

Andra sommaren här och vi började känna oss som hemma. Ja, lite i alla fall. Men mars 2020 var betydligt torrare och varmare än detta år. Någon grön matta hade vi inte då eftersom vi funderade på vad vi skulle göra här. Men Turbo hittade snabbt favoritstället i skuggan. Idag ligger hon gärna på den gröna mattan och spanar ut mot vinfältet. Men som sagt inte idag för solen var långt ovanför molnen.

Detta var det vi flyttade från och det är mars 2018 i vårat hus i Skåne. Det slipper vi ändå idag och det är så skönt. Kallt, blött och tråkigt. Tråkigt för halkan som blir då detta vita först smälter och sedan fryser på är inget jag klarar av att ta mig fram i. Glad att slippa och snö kan jag se på gamla foton.

Se där en återblick och en liten stund av vila från putins förbannade terror. Arg är ordet och kunde jag så skulle jag med glädje skjuta den idioten.

Molnen skingras

Publicerat av
4

Det har regnat inatt så luften var som en våt disktrasa. Massor av luftfuktighet och det var nästan lite jobbigt att andas. När jag bäddat,dukat frukost,kokat ägg och pressat ny juice såg mitt hår ut som om jag hade stått ute i duggregn. Fast det hade ju slutat att regna. Sedan började att blåsa och molnen skingrades för att till slut inte finnas. En blå himmel med en värmande sol fick vi uppleva.

Ytterligare en regel fick JR lov att montera idag. Här skulle inte jobbas mer än 25% har jag bestämt. Som arbetsledare för trädäcksprojektet har jag bestämt arbetstiden och övervakar den som en hök. Men innan det arbetet inleddes var JR iväg och storhandlade det vi behövde inför helgen. Finns alltid saker som man absolut inte vill bli utan. En sak är vatten.

Jag glömde eller ville inte skriva om att det var ett år sedan Unkas fick somna in. I onsdags var det ett år sedan. Saknaden finns där fortfarande och det gör fortfarande ont i hjärtat att tänka på honom. Hoppas han visste hur älskad han var.

Nu öser vi kärlek över de två fina hundar som vi ändå har i livet. Hoppas de ska tycka om att ligga på trädäcket och vila/spana mot vår gata.

Tänkte berätta om våra hundar som vi fått äran att ha hos oss. Vi började med var sin hund som vi hade när vi träffades. Jag hade min andra bordercollie Berrie som kom till mig som valp. redan rumsren vid 10 veckors ålder och han var både clown och en lite Ferdinand och Annie JR:s golden retriver som vi kallade moster för hon var lite som en sådan. Så snäll och godmodig som gärna låg på gräsmattan och tittade på molnen.

Så kom Ronja till oss då vi trodde Annie inte skulle orka mer och vi ville inte att Berrie skulle bli ensam. En blandning mellan varg och schäfer som var deprimerad när hon kom till oss. Hon var 3 år och visste inte hur man lekte, men var så mild och varsam med våra två andra hundar. Kan säga att Annie levde upp och fick tre år till på grund av Ronja.

Moster fick somna in och vi kände att tre var ett bra tal så det blev Nellie som fick komma till oss. Vid sju månaders ålder hade hon haft tre ägare och var så nervös när man var ute med henne. Men hon tog mitt hjärta och jag bara älskade henne. Hon doftade tvål på hjässan och där var min näsa ofta. När min Berrie fick somna in vid tio års ålder då det visade sig att han hade skelettcancer, var Nellie min stora tröst. Min sorg var enorm länge och där var den lilla sjuvägskorsningen av hundraser.

Som sagt tre var ett bra tal och JR hittade Unkas som var stor som en liten häst med ett hjärta lika stort och ett tyck som bara en stor hund kan ha. Han kom till oss när han var tio månader och var som en orkan till en början. En alaskan huskie med en päls av sammet.Sedan visade han ett temperament som var så fint. Så snäll och mild, aldrig arg eller elak mot vare sig människa eller djur. När Nellie fick somna in på grund av cancer hon också som alla våra tikar drabbats av så tog han mot Kuma som den älskade bror han alltid längtat efter.En Sarloos wolfhound som han är kan vara svår att komma in på livet. De två älskade varandra och när så Turbo stormade in som fyraåring var han lika snäll.

Nu blir talet två och så kommer det att bli i framtiden.

Vårat lilla yrväder som blivit så lugn vid fem års ålder och så kelen. Hon har precis som Kuma levt upp sedan vi flyttade hit. De två.

Fem reglar av nio på plats och jag har faktiskt varit lite hjälp idag. Jag höll i plankan när något skulle sågas av på stödbenet. Det blir stabilt, byggt för elefanter.

Det blir bra detta. Fortsättning följer……

Sista återblicken nr 4.

Publicerat av
6

Tänkte knyta ihop min lilla säck med detta inlägg. Vi har ju äntligen fått våra möbler och saker till huset. Många kartonger var det och som vanligt kunde vi inte ta det lugnt, utan nu skulle allt in i skåpen och möblerna på plats. Vi ville bo som vanligt igen. Visst är det roligt att vara lite off ett tag men det är nog inte vi. Absolut är inte hundarna det.

Där fick vi till vår tv-hörna och fläktarna går för fullt för det var mycket varmt i juli och augusti.

Inte ovanligt att det var +30 redan på morgonen och så skönt att kunna ta en sval dusch. Men vi hade ju lite inredning att göra om dagarna, samt inköp av en ny tv och efter lite förfrågan på facebook körde vi till Darty.

En ny mobil med franskt nummer till Mr J och lite boxar somd et visade sig vara en hel del strul med innan vi fick ordning på. Men vi hade våra plattor och kunde se både det ena och andra. Körde på våra svenska internetkonton och det rädda de oss från att bli helt num.

Då såg vi råttorna för det var flera. En hel familj troligen. Precis där Turbo nosar var ingången. Det första vi gjorde var att sätt ner skrämmarna vi köpt. De ger ifrån sig ett ljud och vibrerar med jämna mellanrum. Familjen kröp upp och försvann på någon dag. Som ni ser var det inte mycket till gräsmatta då och Mr J gick runt med snurradåren för att kapa allt det långa gräset som fanns.

Rabatten var mest hård jord och Mr J köpte en oleander på Lidel som vi tryckte ner i hörnet. En början på ett antal växter som vi köpte efter hand. Ser ni att det saknas rosor på mina buskar? Det var så varmt att knopparna inte orkade slå ut.

Javisst kunde det bli varmare och vi var lite oroliga för nu var det dags för H att komma ner till oss. Han är väl ingen större soldyrkare och vi köpte en till golvfläkt.

Inte så tjusigt precis men nu kunde Kuma gå där utan att få ont i tassarna.

Gamla grinden.

Nya grinden som vi fick hjälp med att installera av M från ChezAmi B&B och vi blev supernöjda. Besök gärna dem i St Nazaire de Ladares om ni har vägarna förbi södra Frankrike. Magnus och Outi är helt underbara människor som är så hjälpsamma i allt. Vi är glada att få ha stiftat bekantskap med dem. Det kan nog fler intyga som bor i byarna runt Beziers. Leo köpte vi när H var här. han var väldigt tung (Leo alltså).

Mr J spikade ihop en fin klädhängare vid ytterdörren och den blir bra att hänga västar och tröjor på.

Vi lever nu i vårat fina hem med ja ni ser en grön gräsmatta. December har visat sig från en fin sida med +20 och sol idag. Efter allt vi gått igenom känns det verkligen som vi landat här på spetsen som vår Maire sade. Nu ser vi fram mot första julen här och nyåret som denna gång inte innebär packning och avresa från något.

Vi har hitta HEM.

Återblick nr 3

Publicerat av
4

Dags för en stunds reflektioner av vår resa tills nu. Måste först tända ett ljus för en änglaröst som försvunnit från jorden. Tack, för allt fina Marie Fredriksson som lämnat oss efter att ha kämpat så med sin elaka hjärntumör i flera år. 61 år är ju ingen ålder.

Åter till återblicken då. Vi hade målat hela stora mat/vardagsrummet vitt, två gånger och nu var det ljust och fint där. Flyttfirman ringde och meddelade att våra möbler skulle anlända i slutet av juli. Mr J köpte mer vit färg och jag satte igång med att måla alla dörrlisterna. Nu skulle guldfärgen bort.

Två lager färg och sedan var det klart och jag lyckades utan att stänka färg överallt. Väggarna i hallen överlät jag åt Mr J.

Efter ett par dagar var det ljusare där också och den smutsiga sk guldfärgen ett minne blott. Solen lyste och det var rejält varmt om dagarna så det gick åt mycket vatten. Vi hade gärna bytt ut golvet i hallen också men att ta bort allt klinker och lägga nytt, men det är ett jättejobb och får vänta till något annat år.

Kanske inte ett rum att visa upp men en ny tron fick jag i min toa och väggarna vit färg.

Ljust och fint har jag det nu där jag helst vill sitta ifred.

En vägg i sovrummet som var rosa blev också vit. Försår inte riktigt vitsen med att ha två vita väggar, en aprikosfärgad och en rosa.

Den aprikosfärgade har vi kvar och där ska det också bli lite annat. Mitt i all detta målandet dog min pappa och luften gick lite ur mig ett tag. Det blev så tomt och jag hade de mest galna drömmarna om nätterna. Det var nog tur att vi hade huset att ta hand om, annars hade jag nog bara suttit och stirrat in i en vägg. När allt målande var klart köpte Mr J en snurradår för vi behövde röja i gräset ute. Jag hade ännu inte upptäckt råttorna.

Där är ett hörn som var inhägnat och vi anade inte varför just då. Mr J köpte svart färg till mig och jag gick loss.

Sådär nu var allt trä vitt och alpstugan borta. Mitt i allt detta hade jag allt arbete med pappas begravning och pappersarbetet runt det. Många gånger kom tårarna i mina ögon och jag visste att jag skulle få sköta allt ensam. Så blev det också och jag lyckades ro i land det hela. Nu är hans aska i samma minneslund som mammas och det var så han ville ha det.

Äntligen kom våra möbler och ägodelar. Jag placerade mig med hundarna i den inhägnad vi hade .

Så glad jag var när bilen backade in på vår gata. Hundarna var nyfikna och följde de tre flyttgubbarnas minsta rörelse. När första gubben gick in hördes ett väldigt brak och det visade sig att han tappade vår tv på klinkergolvet. Sedan var det ingen tv mer. Jag var faktiskt glad eftersom jag ville att vi skulle köpa en ny då vår var 18 år gammal och inte hade internetfunktion. Jag ska tillägga att vi faktiskt fick ersättning för tv:n från flyttfirman trots att den var så gammal.

Ett riktigt matbord och stolar vilket var så härligt.

Soffa och en massa prylar som skulle placeras någonstans. Sedan var ju frågan den om vi skulle få plats med allt.

Så var det alla 73 lådor som också skulle packas upp. Men jag låg i som en iller och efter två veckor var alla lådor utom jullådorna uppackade och de var ju inte så bråttom med när det är i slutet av juli.

Vi ville ju få ordning på allt tills H skulle komma i början av augusti. Många resor blev det fram och tillbaka och den sista gjorde Mr J till Sverige för att hämta H. Nästa och sista återblicken kommer under veckan. Sedan är det dags att köra vidare i nutid. Vi väntar julbesök av H om någon vecka. Tiden går fort.