Stort rabalder i pressen när alliansen säger att de vill införa betyg från och med fjärde klass. Jag förstår inte varför det ska väcka så stor diskussion. Eftersom jag fått betyg ända sedan första klass och inte har lidit nämnvärt av att ha haft det så. Idag skriver lärarna ett utlåtande och skillnaden mellan betyg och detta är endast att betyget måste vara mer objektivt. Läraren kan inte bara tycka att Pelle borde läsa fler böcker, utan har Pelle ett lågt betyg i svenska så innebär det att han kanske ska läsa fler böcker eller träna på stavning. Vi hade t o m betyg i uppförande och ordning. Det innebar att man skulle uppföra sig på lektionerna och svara hövligt till både lärare och klasskamrater. Ordning innebar att man skulle ha rätt böcker med till lektionen och penna för att skriva med.
Vi fick ett antal pennor som skulle räcka under en termin och dem fick man hushålla med. Om de tog slut så fick föräldrarna köpa nya. Jag ser inte att det skulle vara fel i detta. Inte för att jag menar att dessa betyg skulle införas igen, utan att de som uppförde sig bra och hade lite ordning på sina saker kan ju få någon slags belöning för detta. Jag är stor förespråkare för morötter istället för bestraffning. Betona allt som är bra och belöna det så slipper man bestraffa någon.
Samma gäller också lärarna. De lärare som verkligen bemödar sig att få sina klasser att känna samhörighet mm, borde belönas. Det finns många sådana som arbetar i det tysta. För det är verkligen skillnad på lärare och lärare. Jag brukade alltid sätta betygen så att de skulle uppmuntra eleverna. Om de var på gränsen till ett högre betyg så satte jag det högre. Men jag sade också att betyget var svagt och att jag ville kunna sätta samma betyg minst nästa gång och då skulle det vara ett starkt sådant. Eleverna blev glada och kände sig duktiga. Då hade de fått en sporre att anstränga sig ännu mer. Visst satt jag hemma på kvällarna och jobbade, men eftersom det gällde ungdomars framtid kändes det inte så jobbigt.