Va? Något konstigt ljud nådde mina öron i morse. Det regnar och har säkert gjort det ett bra tag. Lite kyligt med endast +21 ute tyckte vi nog att det var. Så det blir en vilodag för Turbo idag. För första gången har vi stängt våra franska fönster mot vingården. Det blåser också och Mr J tog en tunn jacka på sig när han var och köpte bröd.

Vilken tur att vi tog hand om trädgården igår och inte väntade tills idag som vi först tänkte. Idag har vi tagit hand om huset och gjort en städning så det luktar gott och golven är rena. I vårat gamla hus tog det en hel dag att städa ordentligt, här i vårat chalet tar det högs två timmar. Otrolig skillnad. Trodde att min rygg skulle protestera när jag torkade golven, men det gick väldigt bra. Efter en dag med krattan i trädgården hade jag aldrig klarat golven i gamla huset.

Vi fick besök av M som ska hjälpa oss med den nya grinden när vi köpt den. Eftersom vi ännu inte är så slängda i franskan ska han också prata med Mairen om hur vi kan sätta upp grinden och hur den ska öppnas. Sådan hjälp är mycket värdefull och vi är otroligt glada för den.

Regnet har dragit vidare men himlen är fortfarande väldigt mörk. De har varnat för oväder med starka vindar,regn och översvämning. Men det gäller nog hela Langedoc och eftersom en del byar ligger vid början av Centralmassivet kan det nog regna en hel del där.

Läste i almanackan från förra året och den 21:a september var det +11 ute. Vi var rätt uppgivna och hade förberett oss på att stanna hela vintern i gamla huset. Det hus som vi inte kände som vårat hem mer då vi fått plocka bort allt personligt inför visningarna. Totalt hade vi sju eller åtta visningar innan det blev ett anständigt bud som vi accepterade. Den 11:e december 2018 sa vi ja till budet och sedan hade vi en månad på oss att packa,slänga,sälja och ordna flytten. När jag tänker tillbaka på alltihop blir jag psykiskt illamående. Vi som trodde att vi skulle ha tre månader på oss att göra allt. I mars skulle vi flytta ut och sedan köra söderut när alla papper var klara. Nu satt vi i husbilen sista veckan i januari och såg våra möbler och tillhörigheter åka iväg, för hur lång tid visste vi inte heller.

Jag kommer ihåg hur trött jag var denna dag. En vecka senare var huset städat och vi körde till Sibbarp i Malmö.

I två veckor gick vi och såg bort mot Öresundsbron och undrade när vi kunde köra över den.

Detta år har vi ett fint hus och en trädgård som hundarna älskar. Sviterna av flytten och allt runt omkring den sitter fortfarande i men vi mår bättre och bättre för var dag. Lugnet som vi har här är så välgörande och denna höst känns annorlunda. Vi går fortfarande i shorts och t-shirt om dagarna. Jag är så glad att vi orkade med alltihop och befinner oss här nu.