Alla gjorten är gjort och måsten åtgärdade. Jag sitter med ett glas rött och kopplar av tills mannen kommer hem och vi ska äta middag. Då kommer funderingarna och jag saknar den tiden då pappa kom på söndagsmiddag, nyduschad och luktande av rakvatten. Rena kläder och helt självgående. Idag har jag som vanligt varit hemma hos honom, duschat och bytt kläder. Bytt lakan i sängen och smort in hans rygg och fötter. Han har inte kraften eller orken att sköta allt själv. Benen orkar inte och kroppen är inte så rörlig längre. Hur gammal han är? Han fyller nittio år om två månader. Nu är han i slutet av sin levnadsbana och är helt medveten om att det tyvärr blir såhär. Problemet är att han inte är lika gammal i huvudet. Där är han inte mer än sjuttio år och helt vid god vigör. Det är tufft både för honom och mig, men vi kämpar på.

En annan som verkligen är på topp igen är Kuma. Idag mår han så bra att han tar hoppsasteg. Han är jätteglad och det tyder på att alla ontar är borta och illamåenden. Nu ska vi ta helg och bara ha det bra tillsammans.