Trodde aldrig att det skulle gå

Mannen hade köpt hem granris, då jag alltid brukar ha det i blomlådorna på vintern. Brukar vara jag som pyntar och han antog att jag skulle göra det i år med. Det är ingen barnlek just nu när mitt ben och fot inte fungerar som de ska. Jag har berättat att det är stört omöjligt att få på mig vanliga skor på vänster fot, då ankeln är svullen. Därför går jag med en gympadojja på höger fot och en birken på den vänstra. Har klippt av en tjock socka som jag trär över tårna så det inte ska bli för kallt.

Men de kan jag inte gå ute med då risken är stor att sockorna blir våta. Får på mig mannens träskor och vinglar ut i trädgården. I ena handen bär jag bunten med granris och i den andra ett par trädgårdshandskar och trädgårdssaxen. Vi kan inte skryta med att ha en plan gräsmatta, med stora hundar som gräver här och där. När vi fyller i hålen blir det små gupp. Inget som besvärar oss i vanliga fall. Men att gå med ett par träskor storlek 43, när jag har 37 i vanliga fall, med en vänster fot som inte tycker om bucklig mark, var en kraftansträngning.

Fick klart de två blomsterlådorna vid biblioteket och sedan var det dags att vingla tillbaka runt huset. Granriset slängde jag över staketet så det behövde jag inte kånka på. Blomsterlådorna vid dressingroom och sovrummet var klara och jag hade mycket granris över, så de två krukorna vid dörren skulle också få lite grönt. Men det gick inte att få ned en enda kvist då jorden hade frusit. Bara att halta, ja vid det läget haltade jag ordentligt då foten och benet gjorde ont när jag gick. Bet ihop och tog mig in i garaget för att återvända med en skruvmejsel. Med den lyckades jag borra hål och få ned kvistar.

Jag har fortfarande kvistar kvar och med dem i famnen och alla verktyg haltade jag in i garaget och ut i trädgården. De får faktiskt vänta tills i morgon för det var dags för vila. Men jag är nöjd trots allt. Granriset är på plats i år med. När jag satt i biblioteket hörde jag tassar på taket. En mus på vinden och den får mannen ta itu med när han kommer hem.

Gissa vad? Det är fredag i morgon !

dsc_0348.jpg

Jag gjorde det 

Det börjar bli kallt ute på eftermiddagarna och jag tycker inte det är så bra att ha altandörren öppen hela dagarna. Även om jag stänger in till huset kommer kylan in. 

Idag efter att hundarna varit ute efter de ätit, bestämde jag mig för att försöka. Jag klarar att gå korta sträckor utan mina kryckor och med kryckorna går det hyfsat nu. 

Jag tog det lugnt och ett steg i taget och lyckades gå nedför trappan till uterummet. Då kunde jag stänga dörren och det gick även bra att gå uppför trappan. 

Nu är jag riktigt stolt. 😀 

Värre än tandläkaren

För mig är bilbesiktningen värre än att gå till tandläkaren. Många skulle nog protestera, men jag har aldrig behövt borra eller dra ut tänder, så det är en baggis för mig att gå dit.
Som tur är brukar mannen sköta om bilbesiktningen och jag får vänta på hans samtal.
Idag var det dags igen och jag var nervös. Men gamla tösen klarade det och jag var nära att pussa SuvEllen när mannen kom hem med henne. Vi kör vidare ett tag till.

image

Igår var jag och hämtade ut pappas och min vinst på V75, vi fick 8920:-. Inte helt fel faktiskt. Det är bra flyt nu.
Nu har det slutat att regna och lite blå himmel syns.
Ska beställa lite på internet.

Viktigt vetande

Ichias = ont i ryggen. Riktigt djävligt ont gör det kan jag lova. Trodde knappt att jag skulle ta mig ut med hundarna idag. Men vtfk jag är en viking med rötter i djupaste finska karelen. Lite ont i ryggen som strålar ned i benet har väl aldrig dödat någon. Voltaren salva och sedan gick vi ut.

Efter rundorna med hundarna var jag och handlade åt pappa och sedan fick han sin dusch. Nya kläder och lakan i sängen. Men jag lovar att det känns just nu och jag har veknat och tagit en voltaren kapsel. Hoppas kvällen blir uthärdlig och att jag kan sova senare. En sängfösare kanske inte vore så dumt, det är ju ändå fredag.

Men det är inte bara jag som har ont idag. Ingemar Stenmark har sagt till media att kroppen tar stryk av att vara med i Let’s dance. Det slipper i alla fall jag. Dansa och träna för att göra det bra. Jag behöver inte heller klä upp mig i fåniga kläder. När jag tänker så blir smärtan uthärdlig. Jag kommer att överleva detta.

I morgon ska vi bada bubbelbad och det kommer att göra susen. Inbillar jag mig i alla fall. Man måste tro på det annars fungerar det inte. Samma sak med medicinen.

Om bara pappa kunde sluta röka. Mitt hår luktar skit när jag kommer från honom. Men inte tusan tänker jag bestämma vad en 89-åring ska göra. Han tycker säkert inte att ett år mer eller mindre spelar någon roll nu. Tror inte att han tänker slå något rekord i hur länge man kan leva. Kanske är det så att han längtar till mamma. Pappa säger ofta att han vet vad som händer när man dör och att han vet att han får det bra. Undrar vem han pratat med från andra sidan? Jag hoppas  att han har rätt. Pappa har alltid rätt eller hur?

Växlande

image

Idag har vädret växlat från sol till moln och sedan regn. Vi har stått under många träd och väntat ut regnskurar.
Kan nog påstå att vi klarade oss bra. Lite våta i håret och pälsen, men absolut inte dyngsura.
Skönt med ”bara” +21 grader och ljum vind.
Jobbat tills nu och snart ska hundarna få sin mat. Bra dag med flera nya uppdrag.