Denna fredag alltså….

Vaknade av att någon pratade och Mr J slängde sig upp ur sängen. Det var klockan som larmade att vi skulle gå upp. Idag hade Kuma en dejt hos veterinären för kloklippning. Efter att under några år haft problem med klor som gått av och krasat sönder, har de börjat växa och blivit normala. Något som vi är väldigt glada över.

Men då kommer problemet med att klippa klorna. Vår lilleman är väldigt ömfotad och fräser ilsket om man försöker hålla fast hans tass. Vi kan klia mellan tårna och hålla i tassarna om vi bara inte har någon konstig manick i handen. Därför måste han sövas och det väldigt försiktigt då hans ras Sarloos wolfhound är känsliga för nedsövning och kan dö om man är oförsiktig.

Vid sövning ska magen vara tom och då brukar vi boka en tid på morgonen när de öppnar på kliniken. Därav väckarklocka och tidig uppstigning. Mr J öppnade dörren för att släppa ut hundarna för morgonrastning och jag gick för att rasta mig i badrummet. Jag hör hur han vrålar till och tänker neeej inte igelkotten. Så hör jag hur hundarna kommer inramlande och Mr J ropar att det är en katt i trädgården. Jag är klar med mina bestyr och går ut i trädgården, då rasslar det till i bigarråträdet och något försvinner över häcken till grannen.

Jag har för mig att det heter att man får ha en katt lös under uppsikt. Där fallerade det ordentligt och jag är bara glad att slippa ösa upp slamsor av ett djur. Turbo var endast en meter från katten och hade den missat att komma upp trädet så hade det kunnat gå riktigt illa. Tyvärr är det en del i denna by som släpper ut katterna på morgonen och sedan åker på jobbet. De har ingen aning om var eller hur katten har det under dagen. Jag skulle aldrig behandla mitt djur så.

När så Mr J kom hem med Kuma så var han helt borta. Han kände inte igen vare sig mig eller de andra två hundarna. Saliven rann ur munnen och jag blev helt förskräckt. Fick veta att de gett nedsövningen i en dos, vilket man absolut inte får göra. Vi gick som oroliga andar i huset och Unkas vägrade att lämna Kumas sida. Tillslut verkade han känna igen sig och andningen blev normal. Efter att ha varit en stund ute i gräset som nu börjat gro igen, somnade han i biblioteket.

När jag sedan kom hem från mitt besök hos pappa, kom han mot mig och hälsade som vanligt. Nu har han ätit lite mat och verkar vara sitt vanliga jag om än lite tröttare.

Denna fredag blev skakig och omvälvande. I morgon är det marknad i byn. Hoppas att det blir uppehåll då för nu seglar mörka moln över himlen och luften är fruktansvärt kvav.

Annonser

Veterinären i dag

Unkas är med Mr J hos veterinären och klipper sina klor. Jösses vad de växer fort på honom. Men först var vi ute på en promenad i byn.

Ingen halka idag, vilket jag är glad för. Men regnet väckte mig och det blev torkning av tassar när vi kom hem.

Snart dags för långtur om resenärerna snart kommer hem. Turbo och Kuma väntar otåligt.

Trädgården

Molnigt men uppehåll och då är dörren öppen till trädgården. Två som genast springer ut är :

De gör en snabb runda för att kolla läget. Sedan chillar de en stund. Men såhär på förmiddagen är de sömniga och nu ligger de inne och sover. Kuma struntar i vilket och sover lugnt i soffan.

Kuma ska till veterinären i eftermiddag och klippa klor. Ja, ni läste rätt. Hans klor har återhämtat sig bra och börjat växa. Men det kanske blir så att han måste ha lugnande, så därför blir det fasta för honom idag. Stackars lilleman.

När du kommer hem ska du få en god middag.