Duggregn möter oss i södra delen av landet idag och det efter en vecka med sol. Men vad gör det när helgen snart är här. Sitter och arbetar som bäst, med en kaffekopp vid sidan. Man tänker så bra då. Hundarna ligger utsträckta runt omkring skrivbordet och sover. Precis som jag drömt om att få ha det.

Efter hundrastningarna ska jag handla åt pappa och sedan hjälpa honom klippa naglarna. Inte lätt att göra sådant då handen blivit darrig. Sedan blir det lite mer jobb och helg.

Jag ville att alla skulle samlas och försöka lokalisera hunden som är på rymmen, men ägaren ville inte det. Visst är det en besvikelse, då vi troligtvis hade hittat den. Nu får de göra som de själva vill och jag spanar då jag är ute som vanligt. Fick mitt första elaka meddelande igår och konstigt nog kändes det inte något alls. Varför bry sig om dumhuvuden? Lite roligt är det ändå att jag provocerat så pass att någon spyr galla. Är lite nöjd över det.