En ledare i aftonbladet

Skriver idag om Jan Björklunds besök i Israel och Palestina, där skribenten Lindeborg menar att det var helt fel att skicka honom. Han menar att Sverige lika gärna kunnat skicka USA:s ambassadör. Detta beroende på den hållning som regeringen tog vid palestiniernas ansökan om medlemskap i unseco. Troligen hade skribenten hellre velat att någon socialdemokratisk representant åkt istället. Men Israel har idag en högerregering vilket betyder att vår regering gärna vill ha kontakt med den precis som en socialdemokratisk regering gjort om det vore tvärtom. Att sedan utgå från att besöket hos palestinierna inte har något värde, ser jag som naivt. Varje möte har ett värde och det ska man aldrig förringa.

Socialdemokraterna har sedan Palmetiden varit Palestinavänliga och det har de fortsatt att vara. Nu finns det alltid två sidor av ett mynt och att säga vem som bär skuld när det gäller de konflikter som råder där, ska inte vi här i Sverige bestämma över. Åsikter går alltid isär precis som i den konflikt som pågått på Nordirland är boven troligast religionen. Det tragiska är att parterna ofta tar till vapen för att hävda sin rätt, istället för att diskutera. Därför ser jag det som positivt att Bjöklund åker dit, vilken inställning han än har. Hans åsikter kanske kan förändras i och med mötet med palestinierna.

Tycker denna ledare mer visar på en avog inställning mot Björklund. Vilken i regeringen skulle Reinfeldt ha skickat istället är något jag undrar över?

En intressant ledare idag

Läste Lena Melins ledarkrönika idag och tycker att hon tar upp flera intressanta aspekter på svensk politik idag. Vi kan läsa i media att socialdemokraterna har gått upp 2% i opinionsmätningarna och för svensk politik är det bra. Om det varit val idag skulle alliansen få lämna regeringsposten och det beror på att centern skulle få lämna riksdagen. Men frågan är vad vi skulle få för regering då. Jag vet inte om någon annan reagerat på mediernas prat om block och då sagt det röd/gröna blocket, när det idag inte existerar två olika block. Detta har i alla fall Melin funderat på och ser som en hake vid ett val.

Alliansen har gått till val på ett gemensamt regeringsalternativ och stått eniga. Detta har gjort att vi väljare vetat exakt vad vi skulle få om vi röstade på något parti i alliansen. När s,v och mp gjorde detsamma sprack det rejält eftersom de inte alls var så eniga som de ville påskina. Socialdemokraterna har alltid haft som argument att allianspartierna varit oeniga, för att folk ska rösta på dem istället. Så har det varit tidigare innan de bildade ett block. Idag är situationen tvärtom. Oppositionspartierna har inget gemensamt valmanifest och skulle de komma till regeringsposition, vet ingen inte ens de själva vilket regeringsprogram de skulle ha.

Skulle det bli idel kompromisser där vi får se hur något av partierna får ge avkall i sina frågor? Osäkerheten är stor och skulle de ens klara att regera ihop idag? Inte tror väl socialdemokraterna att de ska kunna bli lika stora som de en gång var? Miljöpartiet är ett parti på frammarsch vilket kan betyda att de kan bli större än sossarna. Många frågor kommer upp i huvudet vid ett sådant scenario. Idag har Löfvèn öppnat för diskussioner om kärnkraften med regeringen, vilket är helt motsatt det miljöpartiet skulle göra. De vill ju avveckla den helt och ersätta den med andra energikällor. Det bådar ju inte för ett gott samarbete vid en regeringsbildning.

Detta ska bli mycket intressant att följa.

Utrikesministern bloggar om Egyptens framtid

Förra året vide denna tid började det som idag kallas arabvåren. Det startade i Tunisien och Egypten och är inte över ännu. Många är oroliga efter valet i Egypten och vilken utveckling det blir efteråt. Att militärregeringen vill att en ny konstitution ska formas och en president ska väljas innan den nya regeringen tillträder, har orsakat debatt och demonstrationer i landet.

Klart är att det Muslimska brödraskapet fått 70% av rösterna och kommer vara de ledande i parlamentet. Men den ekonomiska situtaionen är inte den bästa efter det som hänt i landet och EU har erbjudit sin hjälp. Men jag ställer mig frågande till om kvinnorna kommer vinna på något av detta. Endast 2% av dem är representerade i den nya ledningen. Så jag oroar mig en hel del för kvinnornas situation i Egypten.

http://carlbildt.wordpress.com/2012/01/09/egyptens-viktiga-val-av-vag/