Tror jag hittat rätt bland alla nya teman som kommit. Provar detta tema ett tag nu och känner efter om det är vad jag vill ha. Bilden är från vår senaste resa i Frankrike. Vi stannade där både på nervägen och hemvägen. Fin plats för hundarna med gräs att vara i.
Nu ska jag vila i detta tema ett tag.
Provar med denna ett tag så får jag se om jag trivs med den.
Kristian funderar såklart en hel del om sin kommande död. Han vet att den kommer ganska snart och kanske har han rätt att den är så som han beskriver i sin blogg. Läs och bestäm själva. Men vackert är det.
http://ikroppenmin.blogspot.se/2013/02/over-nagot-aldrig-upptackt.html
Mymlan skriver ett inlägg idag om hur viktigt det är att även följa bloggar, twitterinlägg som man egentligen inte sympatiserar med. Att det är genom att läsa dem som man lär sig något. Läs hennes inlägg nedan. Väldigt bra skrivet och jag håller med, men det är inte alltid jag håller med om det hon skriver.
http://mymlanthereal.wordpress.com/2013/01/28/att-vidga-sina-vyer/
Texten som han skriver är så vacker att det gör ont i mig. Han verkar verkligen leva varje minut av dygnet och har förmågan att skriva ned det han känner. Jag kan inte ens sätta mig in i att vänta på hur allt tar slut. Veta att tiden snart inte kan räknas i dagar längre. Kan inte greppa de tankarna och kanske inte ens törs försöka.
Jag kommer inte ihåg vad vi spelade när nyårsklockorna ringde in det nya året, för jag satt med en av våra hundar och lugnade den. Det gick ju bra och Nellie slutade att gny då hon slapp se raketerna. Vi hade musik på för att dränka allt smällande, men jag kan inte komma på vad vi spelade. Kristian och hans vänner kommer nog alltid förknippa den låt de spelade just denna nyårsafton, med honom. En passande låt som tyvärr är sann.
http://ikroppenmin.blogspot.se/2013/01/en-av-oss-kommer-do-ung.html
När man vet att året som snart ska börja är slutet, är det svårt att se fram mot det. Ett år som ska bli det sista och man inte vet vad som sedan händer. Kristian skriver från sitt innerstas djup och det gör ont att läsa. Jag begriper inte att han orkar och skulle bara vilja försöka ta bort cancerdjäveln i honom. Läs och känn.
http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/12/mot-monsunens-hjarta.html
Jag funderar ju lite om detta var den sista julen jag fick med min pappa och svärmor. Det kan man aldrig veta och så gör även andra. Min pappa har fått leva och uppleva många jular, där den ena inte var lik den andra julen. Varje år är annorlunda och människor försvinner för att inte vara med nästa gång man firar jul. Kristian är ung och borde få uppleva många jular, men vet att denna kan vara hans sista. Det är så sorgligt att läsa hans ord om hur kraften försvinner ur hans kropp. Att det gör ont att tänka de tankar han har just nu. Jag kommer att spara hans ord för att påminna mig om hur bräckligt livet är.
http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/12/sista-bilden-innan-kriget.html