Omtumlande dag

Ibland växlar livet på bara ett par minuter och det har jag upplevt idag. I nuläget vill jag inte skriva om det då det är så påtagligt. Men jag kommer att skriva om det senare då saker och ting är på rätt köl igen. Men en sak kan jag säga att man ska aldrig lita på människor. Även om du hållit dem under armarna då de haft det svårt och gråtit hos dig, är det inte säkert att de inte hugger dig i ryggen.

Därför litar jag mer på djur. De visar direkt vad de känner och spelar inte spel bakom din rygg. Allt detta har endast hänt mig indirekt, men jag berörs av det ändå. Jag blir arg och vill hugga direkt, men besannar mig och väntar på det som min mamma sade: synden straffar sig självt. Ett annat bra uttryck är: den som gräver en annans grav ramlar själv däri. Det blir nära till hat och återgäldning, men så lågt tänker jag inte sänka mig. Jag litar på att andra ordnar det. Nej, jag har inte lejt någon att göra någon annan illa.

Jag vet att det som styr våra liv ordnar allt. Jag är troende på makter starkare än vi någonsin kan ana. Vi är mer än vår fysiska kropp. En neurolog har övertygat mig om detta. Vad du gör andra drabbar dig själv. Det du sänder ut får du igen. Meningar som flera gånger bevisat att vara sant. Nu ska jag hålla en som drabbats av slag i ryggen av en vän under armarna. Det blir min uppgift ikväll.

wpid-IMG_29793537343961.jpeg

Lite konstigt

I förra inlägget är lille bulldoggen som lämnades av sin uppfödare på grund av ett missbildat huvud. Det är grymt att agera på ett sådant sätt och jag ifrågasätter om denne människa verkligen ska få ha hand om något djur över huvudtaget. Men glädjande nog har denne lille kille rört vid många människors hjärtan och nu samlas det ihop pengar så han ska kunna opereras och därmed få ett värdigt liv. Mina funderingar är att detta är en människa som visar sig hjärtlös, medan det snabbt samlas många människor med varma hjärtan som vill hjälpa.

Visst hade det varit bra om vi som har förmåga till empati, kunde ringa in dessa hjärtlösa människor och lovebomba dem. I så hög grad att de inte kan värja sig. Jag är av den uppfattningen att hat föder hat och kärlek föder kärlek. Ett ord som jag minst tycker om av alla är ordet ”hata”. Ibland kan man höra barn säga att de hatar en företeelse eller människa. Varje gång hugger det till i mig, då det är ett fruktansvärt starkt ord. Jag kan säga att jag inte tycker om något/någon eller att det är bland det värsta jag vet, men jag kan inte säga att jag hatar någon gång. Inte ens dessa despotiska makthavare som dödar sitt eget folk, kan jag känna hat mot. Jag stannar innan gränsen blir nådd för hatet.

Min strategi är att de som får mig att må dåligt och inte förstår det, vänder jag ryggen till och ser mig aldrig om. Om någon gjort mig illa, vilket har hänt många gånger, så lämnar jag den människan åt sitt liv och hämnas aldrig. Jag fokuserar bara på mig och mitt liv. Man brukar säga att hämnden är ljuv, vilket kanske är sant för stunden, men eftersmaken är väldigt bitter.

Det är glädjande att så många har ett hjärta som är varmt. Man tänker att det finns hopp.

Borde ta det lugnare

Min rygg är av känns det som. Jag har placerat ut allt granris i blomlådorna och de pottor där växterna är döda. Det blev lite att sätta runt postlådan också och nu är ljuslyktan ute på trappan med kransen på dörren. Låter kanske väldigt juligt, men det är väldigt lite som jag ändå känner för att ha inför denna tråkiga årstid. Lite som kan pigga upp i det mörker vi har just nu. Det som knäckte ryggen var att jag började sopa rent på trappen. Vi har en lönn tvärs över gatan och när det blåser får vi alla löv på vår trapp. Efter allt regn och dimma ser de inte särskilt fina ut och idag bestämde jag mig för att återbörda alla löv till andra sidan gatan. Det är likadant på garageuppfarten och när jag samlat ihop allt där, ville inte ryggen vara med längre. Mannen tog över och nu är vi två stycken med kassa ryggar.

Efter att jag torkat golven ska jag och mannen ta ett helande bubbelbad oc sedan somnar vi säkert i soffan. Inte precis den lördag vi hoppats och väntat på hela veckan. Men det är så mycket man vill och så lite tid över att göra det. Nu är det i alla fall gjort och jag känner mig nöjd. Typiskt den svenska luthernska andan. Man ska vara nyttig hela tiden och får inte lata sig. Men i morgon tänker jag inte göra många knop, utan bara ta det väldigt lugnt. Kanske arbeta lite med företaget, men det är inget måste i nuläget.

Snart kväll fast man kan tro att det redan är det så mörkt som det är ute nu.