Kämpar på

Sjukgymnasten sade att jag skulle kunna gå normalt till Jul. Men jag ska baske mig visa henne att jag kommer göra det tidigare. Så här tränas det som aldrig förr och gissa om Kuma tittade förvånat på mig när jag gick förbi honom med kryckorna som stöd. Gamla Bettan ska snart få gå till pension och jag ska ta mig fram smidigare. Mina händer kommer att bli så glada. Jag har som delmål att kunna ta mig nedför trappan i garaget på lördag. Därför måste min vänstra vad få tillbaka mer muskler.

Nu hoppas jag att vi får en isfri vinter så jag kan träna utomhus. Blir det mycket snö och is funderar jag på om man kan hyra ett löpband att ha i garaget. Men vi får se hur vädret förhåller sig.

Som sagt nu är det först trappan som gäller och det är väldigt viktigt, för då kan jag släppa ut hundarna den vägen. Vi slipper ha öppet in till uterummet och det gör att vi sparar energi. Sedan mannen byggde det har vår energiförbrukning sjunkit till en väldigt låg nivå. Vi sparar pengar på det varje år och därför bör vi kunna ha stängt dörren där denna årstid.

Jag behöver få ned svullnaden på foten också, för att få på mig skon. Nu går det inte alls och jag letar efter en sko som har kardborre stängning för jag har sett att det finns, men vet inte var jag kan köpa sådana. Det ska vara en sådan som man kan öppna helt och sätta ned foten. Man sveper om foten bara, som en sjal. Alla tips mottages här.

wp-image-1732349881jpg.jpgTack för allt stöd Bettan, men snart är du historia och denna bild ska jag spara som minne av vår tid tillsammans.

Ser henne varje dag

Sedan jag började arbeta hemifrån har jag sett denna äldre dam gå förbi. Tidigare kunde jag möta henne gående tillsammans med sin man, då jag var hemma på lunchen och rastade hundarna. De gick alltid arm i arm, med varsin vit käpp i handen. Tror inte de är helt blinda utan har grav synnedsättning båda två. De bor i en vit villa i närheten av mitt hus. Mannen har jag sett ute stapplande på tomten och tror han är blind idag. Han kanske var det tidigare också, men då kunde han promenera. Nu är de aldrig ute och går om dagarna.

Men damen, som är hans fru, kommer på gatan minst ett par gånger om dagen. Hon leder sin cykel och har det hon handlat i cykelkorgen. Har aldrig sett henne cykla. I ur och skur,solsken och blåst kommer hon förbi med sin cykel. Jag tror inte hon har svårt att gå, utan har cykeln som bärhjälp och stötdämpande mot trottoarer och annat hinder. Det hjälper henne att ta sig fram utan att gå in i saker. Undrar hur mycket hon egentligen kan se?

Jag hoppas att min syn alltid kommer bli så att jag kan läsa och se var jag går. Det skulle bli fruktansvärt tomt utan böcker. Nu finns det ju ljudböcker så berättelserna får man ju ändå, men jag skulle sakna lukten av en bok. Älskar att hålla den i mina händer och vända blad. Se hur många sidor jag har att läsa.

Idag har jag varit ute på landet i två omgångar med hundarna och efteråt mår både de och jag så bra. Sinnesro, kallar jag det. Jag skulle sakna naturens alla växlingar och djuren om jag tappade synen.

wpid-DSC00173.jpg

Då var april snart till ända

Summerar man vädret så har det varit en kall och blåsig månad. Inte den vårmånad man önskat precis, men ändå har den gett hopp om att det snart är grönt och varmt ute. Det är valborgsmässoafton idag och för ovanlighetens skull är det riktigt fint väder. Ofta har man stått vid något bål och frusit till kören som hälsat våren välkommen. När man var liten så skulle man ha vårkappa och någon fin tunn klänning. Ibland har man stått under paraply och huttrat.

När jag studerade i Uppsala var denna dag fylld av olika evenemang. Först skulle man äta sillfrukost tillsammans vid tolvsnåret, för att därefter gå till Carolina rediviva. Där stod rektorn för univeritetet med flera lektorer på balkongen och klockan tre var det mösspåtagning. Sedan rusade man nedför backen och till något av nationshusen. Det var alltid mycket folk som ville in så man fick trängas, men det var viktigt att komma in för att dricka champagne. Många studenter var ordentligt på örat redan vid den tiden och fick avsluta firandet redan på eftermiddagen. Men tog man det lugnt med alkoholen kunde man gå runt på olika nationer och sedan till universitetets huvudbyggnad för att höra allmänna sången sjunga vårvisor. Där satt man i gräset om vädret var fint och njöt. Många barnfamiljer hade picknick. Oj, jag höll på att glömma forsränningen som hölls i Fyrisån där studenter som inte var rädda för att få sig ett dopp, åkte på hemmagjorda farkoster i den strida strömmen. För våta blev de och flera fick fiskas upp av funktionärer som stod vid kajkanten.

Sedan traskade man hem till sudentlyan och svidade om. Nu skulle finkläderna på och jag köpte ofta mina kreationer på myrorna för dessa tillfällen. Ett billigt sätt att få något fint att ha på sig och som man sedan kunde byta mot någon ny kreation. Många av mina studiekamrater gjorde samma sak, för det gällde att få pengarna att räcka till. På kvällen var det middag på nationen och efter det dans. Allt avbröts klockan tolv på natten då alla studenter tågade till slottet och Gunillaklockan. Landshövdingen som höll middag där steg ut på balkongen och höll talet till våren. De som fortfarande orkade fortsatte festandet på nationen där det bjöds på ”sexa”, vilket var nattamat. När det började ljusna gick man hem till fågelkvitter för att äntligen sova.

Allt detta skulle jag inte orka idag, men det är fina minnen att tänka på. Underbara ungdomstid.