Stödstrumpa 

Jag fick träffa kirurgen som opererade mig och han var mycket nöjd. Foten är läkt och jag fick inget nytt gips. 

Men innan tvättade en sköterska av foten och det var ljuvligt att känna någon stryka mig över foten. 

Sedan fick jag instruktioner av en sjukgymnast och nu ska jag börja jobba med foten lite lätt. Det enda jag behöver ha är en stödstrumpa på dagarna. Jag är så himla glad. 

Jag kan röra vid foten och bara det är lycka. Stödja på den får jag inte men sitta och ha den i golvet. 

Vilken härlig dag! 

Sommarpresent

Igår kom mannen hem med en sommarpresent till mig. Jag trodde att han fått något av sitt företag och antog att det var något med picknick att göra. Men när jag öppnade den lilla svarta väskan låg det en systemkamera i den. En av de bästa nybörjarkamerorna man kan få. En Canon EOS 1000D för den som är nyfiken. Jag har önskat att kunna köpa en kamera sedan väldigt länge och tänkt att kanske någon gång ska det bli verklighet. Nu fick jag en, visserligen ett år gammal, men i stort sett oanvänd. Det är ju poppigt att ha en bland våra yngre vuxna, men kanske inte lika roligt efter den första tiden.

Jag har en Canon sedan tidigare för pappersbilder, som jag köpte en sommar när jag jobbade i en fotoaffär. Den har inte fått följa med på våra semestrar och ligger mest och samlar damm. Jag vill kunna föra över mina bilder hit till bloggen och instagram och det blir lättare nu. Bra att han inte köpte en alltför avancerad kamera då jag är en hel del ringrostig som fotograf. Under min tid som biträde i fotoaffären höll jag på att fota rätt flitigt och var ganska duktig om jag får skryta lite. Nu får jag försöka börja om från början och det gör jag gärna. Så en del av förmiddagen har ägnats åt att läsa manualen. Men man lär sig nog mest av att gå ut och fota för glatta livet. Vilket jag ska göra i eftermiddag.

Pilevall__

Vi har ju en hel del fina motiv här nere i skåne och kanske kan jag få till något som detta en dag.

 

Letar på nätet

Vi har länge försökt få vår äldsta hund att inte dra i kopplet. Det har varit svårt eftersom vi alltid går med en av de andra hundarna tillsammans med henne. Värst är det när hon ska löpa och under den perioden. Tror jag kommit på problemet med dragandet. Hon går med nosen i backen mest hela tiden och det känns som att hon tagit det till sin uppgift då vi är ute. Under någon vecka har jag använt sele på henne då hon börjat låta hemsk i halsen. Eftersom det bara blir värre ju äldre hon blivit, måste vi försöka göra något som skonar hennes hals.

Lilla Nellie är en hund som lätt blir stressad och nervös. Hon kan skrika då vi möter någon hund och det är stressen som får henne till det. Med selen där jag vänt ringen nedåt trippar hon så fint. Nu ser hon sig omkring och verkar mycket lugnare. problemet är att selen är i läder och hon börjat få skavsår. Så nu vill jag hitta en mjukare variant som ändå har denna inverkan på henne. Funderar på att prova något som heter easy walk, där man fäster kopplet på bringan. Ingen rem under benen, utan endast över bringan. Men jag vill leta lite till för det kan ju finnas något bättre.

Nellie blir tio år i år och ska ha en så lugn och harmonisk ålderdom. Det är hennes arv från alla de hundraser hon har i sig, som gör att hon är så nervös. Hon är mitt val och mannen var tveksam om att köpa henne, så nu ser jag det som min uppgift att hjälpa tösen så mycket jag kan. Hon är så rar hemma och lugn bara hon är trygg. Kanske kan den rätta selen hjälpa henne ute? Ska säga att jag försökt flera olika metoder för att hon ska sluta dra, men stressen gör att hon inte svarar särskilt bra på dem. Inte ens de gånger jag haft möjlighet att gå med henne ensam. Hon kan stå och darra av stress och blir så olycklig när hon märker att jag inte är nöjd. Nu är det sluttränat med damen och vi ska ha fina promenader tillsammans resten av hennes liv.

wpid-IMAG0196-1.jpg