Ibland funderar jag på att det hade varit roligt att vara privatdetektiv. Men jag undrar om man verkligen kan leva på det? Om man får klienter med mycket pengar så klarar man väl sig rätt bra kanske. Det gäller att man tycker om att lösa gåtor och hitta vägar för att vaska fram sanningar eller stulet gods. Allra bäst är väl att slippa konfronteras med den man spionerat på eller försöka få tillbaka det stulna. Man lämnar över de bevis man fått till klienten och sedan är det upp till mottagaren att göra polisanmälan eller konfrontera den misstänkte. Tålamod behöver man säkert också ha, då det kan ta tid att få fram uppgifter och information. Detta var bara tankar som ramlade över mig idag och inget som jag funderar på att sadla om till.

Undrar egentligen hur många tankar som far genom huvudet varje dag? För ibland känns det som huvudet håller på att explodera. Därför är jag så glad att ha yogan, då man tömmer huvudet på alla tankar. Efteråt känns det som att jag har en tom duk, där nya tankar kan få plats. Precis som när en konstnär sätter upp en duk, som ska fyllas med ett nytt motiv. Det är bättre än att behöva måla över gårdagens tavla, vilket jag gjorde innan jag började. Det blev bara en enda röra av tankar och tillslut började jag må dåligt av det.

Nu ska jag ta ledigt resten av kvällen och börjar med att ge hundarna mat.

Sedan tanka ned lite nya foton från kameran.