Medelhavet ryter till

Vi stod här under stormen Inez och det var häftigt, men nattens oväder kändes jobbigare. Kanske var det regnet som gjorde sitt till?

Jag vaknade vid fem och lade handen på Kuma som var alldeles våt på huvudet. Flög upp och stängde takluckan som klapprade av vinden. Turbo låg under iläggsskivan då det regnade väldigt hårt på taket.

Öppnade rullgardinen för Medelhavet röt utanför och jag var rädd att det tagit sig över vallen till ställplatsen. Vi står ju endast 50 meter från havet.

Kan medge att vi är lite trötta allihop, då sömnen inte var den bästa natten som var.

Men på morgonen hade vi vårat vanliga morgonkel.

Då skingrades molnen och solen kom fram. Svag vind och förhoppningsvis blir det lugnt i natt.

Det känns otäckt

Jag har funderat fler gånger på vad som egentligen hände när jag skulle operera min fot. Allt gick enligt vanlig procedur inför det hela och jag fick bråka med ett korkat sjukvårdsbiträde, som propsade på att jag skulle sätta mig på sängkanten så hon kunde tvätta mig. Men jag hade fått tillsägelse att inte röra på min fot och var så pass klar i huvudet att jag kunde avstyra hennes begäran.

Före operationen fick jag varken äta eller dricka och tungan satt fast i gommen på mig. Jag hade svårt att svälja och mådde skit. Klockan 15.00 rullades jag ned till operationen och ganska snart blev jag lyft över på en smal bår. Operationspersonalen kom in och var väldigt trevliga. De skojade och försäkrade mig om att allt skulle gå bra. En bedövning skulle läggas i ryggen och jag tyckte att det lät bra för det kändes lite obehagligt att bli sövd. Jag blev sövd då jag opererade mina hälar i tonåren och mådde så illa efteråt.

De hjälpte mig att sätta mig upp och bad mig krumma med ryggen. Någon tvättade av mig och det kändes kallt och sedan ett nålstick. En sköterska frågade mig om det gick bra och jag svarade att allt var ok. Sedan kände jag som om någon körde in ett rör i ryggen på mig och det gjorde ont. Det sista jag hörde innan jag slocknade var: ”Hon ramlar!”, och kände att jag föll framåt.

Jag vaknade upp i uppvakningsrummet och två helt underbara sköterskor gav mig vatten och pratade vänligt med mig. Foten var i ett slags paket och de sade till mig att ligga still.

Nu kommer det som för mig känns otäckt. Jag vet att när man får bedövning i ryggen så är man vaken under operationen, men bedövad i nedre delen av kroppen. För att vara säker kollade jag upp det hela på internet och visst hade jag rätt. Men jag var helt borta hela tiden och vet att mannen fick samtal hem när operationen var klar. Då var klockan 24.00 på natten. Timmarna från 15.00-24.00 är helt svarta för mig. Jag har ingen dröm eller känsla av att jag sov eller någonting annat. Det skrämmer mig och jag mår inte bra av händelsen.

Jag var inte där och hur kunde jag vakna så tvärt. Efter en sömn brukar man sakta vakna och bli klar över var man är. För mig var det bara som tjoff och så var jag vaken. De kanske fick söva mig ändå och det var därför allt blev så konstigt. Det jag läste mig till är att man kan få ett blodtrycksfall och svimma vid ryggbedövning, och det var väl som hände mig. Så frågan är om jag låg avsvimmad i flera timmar eller vad hände?

wp-1449587868165.jpg

Ikväll är vi samlade igen

Ett lätt duggregn mötte oss i morse, när vi gick morgonrundan. Jag var lite trött efter att ha sett den första semifinalen i Eurovision och efter det en film. Skulle gått och lagt mig när schlagern var slut, men blev sittande i soffan ändå. Hade ju ingen som manade mig att lägga mig och sova. Jag vaknade till när regnet föll på oss och att jag var tvungen att gå två vändor. Kan bli rätt jobbigt vid hundmöten om man har tre stora hundar. Många kilo vilja och jag tror inte att jag orkar hålla mot när de så gärna vill hälsa.

Så gröna alla växter blir när det regnar. Men jag hoppas det snart blir sol igen, vid lunch närmast då vi ska gå våra långa promenader. Ser inte så hoppfullt ut just nu, när jag tittar ut regnar det ordentligt.

Tror det blir glädjefnatt hemma ikväll, när mannen kommer. Varje kväll efter att de fått sin mat, lyssnar de efter ett billjud de känner igen. Någon gång har de trott att det var mannens bil och gått till dörren för att vänta. De vet ju att han brukar komma någon stund efter de ätit. De är nog lite konfunderade när han inte kommer hem. Han får nog förbereda sig på att de kommer bevaka alla hans steg ett bra tag framöver. Tur att det snart är helg och han kan vara hemma hos dem.

wpid-IMAG0301.jpg

Det blommar ordentligt i trädgården nu.

Röd näsa idag

Idag har jag inte brytt mig om att försöka täcka över näsan, då jag snyter mig varannan minut ungefär. Det hade bara varit slöseri med smink och min röda näsa hade väl lyst genom det efter en kort tid. Hoppas denna förkylning snart är över då den hindrar mig från att sova bra. Jag vaknade inatt av att den var helt igentäppt och innan jag fått allt att släppa var jag rätt klarvaken. Andra gången stod Unkas och gnällde ynkligt vid fotändan. Nellie hade passat på att hoppa upp mellan oss och när han ville tillbaka, fanns det inte plats för honom. Det slutade med att jag fick ligga på ca 30 cm med Unkas smetad mot mig och gissa om det blev varmt. Vi somnade tillslut och idag är jag ganska trött.

Nu ska jag försöka arbeta lite mellan alla nysningar och snytningarna. Har en del att skriva in i datan som fick ligga igår då jag blev riktigt dålig på eftermiddagen. Hade feber och det var som bomull i huvudet, så jag kunde inte tänka riktigt klart. Med värktabletter och varmt kaffe ska jag få allt att fungera idag. Kan alltså konstatera att det är väldigt förkylt här.