Här var det drag minsann

Blåsten tilltog igår kväll och tydligen gillar inte masterna sydliga vindar, för vi fick problem med att komma in på internet. Mr J skulle ringa till H och hamnade hos någon fransk telefonsvarare. Tillslut fick vi kontakt med honom och då var det han som ringde oss. Sedan tänkte vi se på Svt-play och något Rapport blev det inte. Så fick Mr J upp Aktuellt på sin mobil och vi tittade på det programmet en stund. Försökte koppla upp ena plattan och fick in Trädgårdstider på Svt. Så det tittade vi på tills det var dags att sova.

Med vind från syd har vi den på sidan av husbilen och det var nästan som att vara på en båt. Men vågorna mullrar så man skulle tro att det går tåg förbi hela tiden. Jag var orolig för att både Mr J och Unkas skulle bli sjösjuka så den sistnämde fick en lugnande tablett. Tror att det hjälpte för han sov hela natten. Jag vaknade vid två tillfällen då takluckan skallrade och fick dra igen den mer och mer för varje gång. Vi öppnade den över köket pyttelite så vi fick ändå in den luft vi behövde.

Blåsten håller i sig och nu har solen börjat visa sig så det blir kvavt och varmt inne. Vi måste ha dörren öppen vilket hundarna inte tycker är så mysigt. Det prasslar och rasslar i palmerna. Fönstren mot havet är blästrade av salt och vatten från havet. Man ser inte mycket genom dem. Så fort det lugnar ner sig ska jag ut och putsa dem. För det ska lugna sig och värmen komma tillbaka.

Idag har vi kontakt på internet och har klarat av våra bankärenden. Lite duschning och man mår rätt bra ändå. Men fy så trött jag var igår efter vår inköpstur. Kanske gjorde blåsten sitt till. Mr J har prickiga jeans efter att ha gått med hundarna i förrgår. Salt, sand och voila, de har små fina beige prickar. Han tycker inte att det är fint så de ska sköljas så snart det går att ha tvätt på tork.

Ja, så har vi det idag nere vid Medelhavet. Blåsigt, +16 och lite sol mellan molnsjoken. Men jag längtar inte tillbaka till Sverige alls.

 

 

Medelhavet ryter till

Vi stod här under stormen Inez och det var häftigt, men nattens oväder kändes jobbigare. Kanske var det regnet som gjorde sitt till?

Jag vaknade vid fem och lade handen på Kuma som var alldeles våt på huvudet. Flög upp och stängde takluckan som klapprade av vinden. Turbo låg under iläggsskivan då det regnade väldigt hårt på taket.

Öppnade rullgardinen för Medelhavet röt utanför och jag var rädd att det tagit sig över vallen till ställplatsen. Vi står ju endast 50 meter från havet.

Kan medge att vi är lite trötta allihop, då sömnen inte var den bästa natten som var.

Men på morgonen hade vi vårat vanliga morgonkel.

Då skingrades molnen och solen kom fram. Svag vind och förhoppningsvis blir det lugnt i natt.

Medelhavet

Igår bad betalgubben oss att flytta och vi körde upp längre på ställplatsen. Det var lummigt och lugnt däruppe, men vi förlorade utsikten mot motorbanan. Lite tråkigt.

Men vi skulle ju ändå köra på tisdag, så det gjorde ju inget tyckte vi. Ett par nätter bara. Fast i morse kände vi att det var dags att köra. Så efter frukost och hundrastningar körde vi iväg till Beziers. Till Lidel och dags för inköp. Som vanligt på en måndag, mycket folk.

Jag hade letat fram en ny ställplats och dit styrde vi Mackan. Men den första hade vi försökt köra in i något år tidigare och det fungerade dåligt. Därför körde vi till nästa och här är det bra. Mr J förhandlade till sig en fransk el-koppling för 20 euro och den behåller vi.

Lite blåsigt men stora fina platser med Medelhavet i närheten. Tror vi har 100 meter ner till stranden härifrån. Så efter att ha tittat på huset i morgon, kör vi tillbaka hit. Vi stannar bland palmerna ett tag.

Våren är lååångt borta

Jag skrev om snöflingor som virvlade runt igår och iskylan. När vi rastade hundarna en sista gång innan det var dags att sova, såg det ut såhär :

Vitt överallt och snön vräkte ner. Jag drog ner rullgardinen och bävade för hur det skulle se ut nästa morgon.

En decimeter snö har fallit och det är -4 grader.

Kuma tvekar om han verkligen ska gå ut eller vända och gå tillbaka in igen.

Men det var två stycken som inte tvekade, utan rusade ut.

De busade med varandra och tyckte att det var jättekul med all snö.

Jag kan hålla mig för skratt. Nu börjar allt om igen, slaskandet och halkandet. Läste precis att 22 stycken bilar krockat på E 6 utanför Lund. Snörök och ishalka är inte vad man förväntar sig nu.

Det blir trädgården för hundarna, istället för långtur idag. Mitt ben värker i denna kyla och jag kan inte gå utan att halta. Hade ont redan igår, men då var det ju ingen snö på marken.

Fick mail att det är +16 och sol i Capestange, vid Medelhavet. Önskar att jag var där istället.

Iskalla vindar

Med knallröda ansikten kom vi tillbaka från våra hundrastningar idag. Inte gjorde det oss gladare när vi vid ett par tillfällen var tvungna att vika av från vår väg. Allt för att undvika oförstående hundägare. Det är väldigt lätt att passera med en hund vid möten, men urjobbigt när man har tre stycken. Vilket är en flock och flocken är stark och det visar de. Jag har ofta gått med en hund då mannen fortfarande arbetade och har absolut inte vikit undan för någon hund. Men om jag mött någon som verkat orolig eller haft fler hundar med sig, har jag alltid gått undan tills de passerat. Men det gäller tydligen inte vår flock. Jag undviker gärna ordväxling eller bråk så jag viker av så snabbt jag kan. Om människor inte förstår hur det är att gå med en flock, så orkar inte jag förklara det för dem. Karma tänker jag och viker av.

Det enda de ser av oss är ryggtavlorna och jag slipper deras gliringar om uppfostran mm. Vill inte heller fresta på Turbo som efter fem månader hos oss går väldigt fint i koppel, om inte en annan hund kommer för nära. Hundar har en radie som de betraktar som sitt revir och Turbo är noga med det. Inte för att hon gör utfall, utan för att hon så gärna vill fram till den mötande hunden. Grabbarna hakar på och Unkas är väldigt högljudd i vad han anser. Han skäller inte utan skriker stick och brinn. Låt min syrra vara ifred! Hundmöten är på nästa nivå av hennes utbildning och jag skyndar inte på den.

 

Nu längtar jag till varmare tider och vänliga människor. En dag kommer vi dit och då ska hundarna få doppa sina tassar i Medelhavet igen. Tur att jag har foton som påminner mig om hur vi hade det.

Men först ska trädgården se ut såhär och vi ska förbereda resan till syd. Det återstår några månader och tiden går fort ibland och sakta ibland. Men vi kommer dit.

Stoppa karln

Läser om generalen Mered som skickar hundratals människor i döden. citat ”Jag har samma stil som Khadaffi”. Han vill framstå som lika hårdför och känslokall. Själv lever han i en fin villa i Tripoli.

Förbannade mördare skulle jag säga om honom. Att sko sig på andra människors olycka är varken hjältemodigt eller hedrande. Säkerligen tar han ordentligt betalt för att människorna ska få komma ombord på dödsbåtarna. Idag kan jag läsa om två båtar till som skickat ut nödanrop i Medelhavet. Folk dör och blir skadade för livet. Mered har avlyssnats i telefon och där diskuterar han var man ska investera pengarna. Jag mår illa.

Jag anser att det är den människan och andra som redan identifierats, man ska slå till mot. Att sätta in räddningsfartyg för att städa upp hans massaker kommer aldrig att stoppa dödandet. Han har byggt upp sitt liv på att skicka ut människor i sjöodugliga fartyg.

Sätt Mered och hans kumpaner bakom lås och bom, så får vi ett slut på denna massaker.