Julia sjunger Den blomstertid nu kommer & Du gamla du fria

Slutet semester 2005

Vi hade anlänt till en camping längst upp i Tyskland. Ingen av oss kände för att stanna, trots att det var en väldigt fin plats. Vid detta laget var vi mätta på semester och tyckte att det räckte med upplevelser. Hem till lugnet var det som hägrade. Så på morgonen gjorde vi oss klara och fortsatte den korta biten fram till Puttgarden. Ett besök vid bordershop blev det för att ha i hemmet. Det tog kanske en timme och sedan ställde vi oss i kön till färjan.

Denna gång lät vi hundarna stanna i husvagnen under överresan och drog för alla gardiner så de kunde sova i lugn och ro. Det var ju knappt 40 minuter så de hade det bättre där än uppe bland allt folk.

Som vanligt fick vi sitta och vänta på pojkarna när vi skulle köra i land. De kom i sista minuten och jag var nervös för hur skulle vi hitta dem om de måste gå iland? Men de dök upp och då var det vår tur att köra. Dvd:n laddades med en film och nu var det bara körningen genom Danmark kvar. Ett kort stopp vid ett rastställe gjorde vi men då vi ville hem fortast möjligt blev det väldigt kort.

Resan gick lugnt och trafiken var tät vid vissa ställen men allt flöt på bra. Jag kände en stor lycka när brofästet syntes och efter ett kort stopp vid tullen för att visa upp hundpassen, där förövrigt inte en enda tullare syntes och mannen fick jaga fatt i en för att vi skulle kunna köra vidare. Känslan när vi åkte över bron går inte att beskriva. Vilken lättnad!

Sedan var det en kort bit hem då vi bor i södra Sverige. Alla var trötta när vi kom hem och vi lastade bara ur det nödvändigaste då. Så skönt att sova i den egna sängen. Dagen efter åkte vi och lämnade igen lånebilen och sedan började väntan på vår bil. Berättas bör att den dröjde i tre veckor innan den dök upp på verkstaden i Sverige. De hade tappat bort den i Italien eftersom det var semester och helstängt. Den hittades på en uppsamlingsplats för bilar och kunde skickas hem efter påtryckning från den svenska mekanikern. Men vi led inte för det då vi fick en nästan likadan bil som vår till låns under tiden.

Nästa vecka tänkte jag berätta om vår allra sista husvagnssemester som gjorde att vi gjorde slag i saken och bytte till husbil.

Studentavslutning

Nu börjar alla glada fester för studenterna. Jag minns min egen, då man var på fest varje kväll veckan före avslutningen. En fest var min egen och halva klassen kom nog bara. Min mamma hade gjort lite snittar och jag bjöd på bål. Tyvärr var det en av de få regniga kvällarna, så stämmningen var lite låg i början. Det blev kanske lugnt då jag gick i en klass med enbart tjejer. Ingen fylla eller några slagsmål så långt ögat nådde. Inte blev det så på de andra festerna heller.

Tror inte det kostade skjortan för någon av våra föäldrar heller. Idag verkar det bli enormt dyrt och kläderna är det coskå. Jag fick välja mönster och så sydde min mamma en klänning. En sådan jag skulle kunna använda vid andra tillfällen och som man kunde korta av. Idag ska ungdomarna ha nya fina klänningar som är svindyra. När pojken tog sin student, fick han en kostym som hans farfar haft tidigare. Farmor är duktig att sy och den gjordes om så att den passade. Nya skor fick han men det var allt. Det var för fyra år sedan, så detta var i närtid som man säger.

Så inte behöver varken fest eller kläder bli så dyra. Lite kompromisser och så verkar allt dyrare än vad det egentligen är. Jag tycker synd om de föräldrar som ger efter för barnens krav. De kanske måste försaka en semester, för att tillgodose barnets önskemål. Sen ska det vara dyra presenter också. Vi lade våra sparade pengar på presenten, för det är något som finns kvar när festandet är över. För med planering klarar man det hela.

Visst är det ett minne för livet, men det kommer en vardag och då behövs det kanske mer pengar. Allt beror väl på om barnet som nu ska vara vuxet får ett jobb eller inte. Att ha ett vuxet barn hemma är dyrt. Jag känner med alla föräldrar idag, som med både stolthet och bävan ser sina vuxna barn gå ut i arbetslivet.

Det verkar som Nato trappar upp i Libyen

Jag vet inte vad Nato har för planer angående Khaddafi, men tydligt är att bombningarna i Tripoli har ökat. Igår dog 31 personer meddelar man. I morse hördes kraftiga detonationer i centrala Tripoli och målet tycks vara Khaddafis militärhökvarter, samt regeringsbyggnader. Det får i allafall mig att fundera på om de försöker bomba ut honom, så han måste ge sig. Som att röka ut ohyra ur gömmorna.

Samtidigt har det hörts detonationer i utkanten av staden. Men det har inte kommit några uttalanden från regeringen angående dessa. Jag tror att de gömmer sig i underjorden och kanske inte ens vet hur bomberna har fallit. Khaddafi verkar inte bry sig ett dugg om hur hans befolkning har det, utan endast bry sig om sig själv. Jag hoppas verkligen att Nato lyckas tvinga fram honom ur gömmorna. Han ska inför rätta, det vore för enkelt för honom att få dö utan det.

Men om målet är att döda honom, vill man inte säga. Jag skulle bli besviken om så var fallet.