För ett år sedan satt jag och såg på tv hur jättevågen svepte in över Japan och kärnkraftverket Fukoshima fick en härdsmälta. Det var svårt att ta in vad som hände och jag var tvungen att se allt om och om igen. Var det en film eller verklighet? Något som jag tänkte flera gånger då allt hände. Bild efter bild kablades ut i etern och förödelsens stora omfattning syntes. Bilar for omkring som leksaker och folk sprang för sina liv. Allt medan jag och många andra runt om i världen satt vid frukosten och gapade. I flera dagar sände tv reprtage om vad som hänt och hur det såg ut efteråt.
Sedan blev allt tyst och andra nyheter tog över. Idag blev jag påmind om alltihop då tv visade hur det ser ut idag i Japan. Förödelsen syns fortfarande och det kommer att ta många år innan spåren är borta. Om de någonsin försvinner. Folk bor fortfarande i tillfälliga bostäder eftersom de förlorat allt. Många har börjat om på andra platser i världen och landet. Hela städer och byar utplånades, vilket har inneburit att det liv som funnits där är borta. Jag blir väldigt ödmjuk inför naturens krafter och anser att vi aldrig ska underskatta den.
Idag tänder jag ett ljus för alla i Japan som fick utstå dessa naturkrafter.