Jag har arbetat lite idag och det betalar sig bra för jag har fått nya uppdrag. Låter kanske tråkigt att sitta och arbeta på en söndag men det är inte alls det. Det är mors dag och jag tog in en bukett syrener till min mor. Hon gick bort för tio år sedan och jag saknar henne lika mycket som jag gjorde då. Så jag tittar på syrenerna och tänker på henne. Min lilla bräckliga mamma som inte klarade den blodpropp som hon fick.
Därför firar jag inte denna dag speciellt för jag blir bara ledsen.
Denna vinter har jag känt mig lite under isen, då jag snörvlat och hostat mer än vanligt och nattsömnen inte blivit optimal. Man vaknar och sedan ar det lång stund innan nästäppan släppt eller hostan slutat. Vissa dagar har näsan varit som en öppen kran och hushållspappersrullen krympt. Jag har sår under näsan och skorvar i näsan. När man tittar på alla tjusiga människor i tidningar och på tv, så vill man inte se sig i spegeln mer. Inte för att jag är världens vackraste i vanliga fall, men jag kan ändå tycka att jag ser hyfsat bra ut och kan tåla de skavanker jag har. Nu känner jag mig inte alls fräsch och pigg.
Idag känner jag mig som ett kinesiskt hängbuksvin.
Mymlan skriver ett inlägg idag om hur viktigt det är att även följa bloggar, twitterinlägg som man egentligen inte sympatiserar med. Att det är genom att läsa dem som man lär sig något. Läs hennes inlägg nedan. Väldigt bra skrivet och jag håller med, men det är inte alltid jag håller med om det hon skriver.
http://mymlanthereal.wordpress.com/2013/01/28/att-vidga-sina-vyer/
”Jag har tid – alltså finns jag”.
”Hur ofta du än kollar oliverna, blir de inte snabbare mogna”.
Texten som han skriver är så vacker att det gör ont i mig. Han verkar verkligen leva varje minut av dygnet och har förmågan att skriva ned det han känner. Jag kan inte ens sätta mig in i att vänta på hur allt tar slut. Veta att tiden snart inte kan räknas i dagar längre. Kan inte greppa de tankarna och kanske inte ens törs försöka.
När man vet att året som snart ska börja är slutet, är det svårt att se fram mot det. Ett år som ska bli det sista och man inte vet vad som sedan händer. Kristian skriver från sitt innerstas djup och det gör ont att läsa. Jag begriper inte att han orkar och skulle bara vilja försöka ta bort cancerdjäveln i honom. Läs och känn.
http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/12/mot-monsunens-hjarta.html
Julbordet är dukat och maten klar att ställas fram. Nu har vi en stund av lugn och ro till de tecknade julkorten från Disney, som är mångas tradition. Då känner man att det är jul igen. Dimman breder ut sig över skåne idag och det ligger faktiskt lite snö kvar ute. Jag ska strax tända lyktan på trappan för alla de som inte kan vara med oss ikväll. De kanske kan se den från någonstans.
Jag önskar att ingen behöver vara ensam idag utan får känna av någon slags gemenskap. Men tyvärr finns det de som inte har någon att fira julen med och då är väl tvn en tröst. Hoppas Sarah Dawn Finder kan bringa lite värme och jul till de som endast har tv som sällskap. Tänk på att, det du önskar kan slå in, så passa på att sända ut en önskning nu.
GOD JUL !
Som Kristian till exempel. Han planerar för sin begravning och var hans grav ska vara. Det borde en ung talangfull människa inte behöva göra eller ens tänka på.
http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/12/nagot-markligt-pa-min-grav.html
Om man får önska något till jul, så önskar jag att det kunde ske ett mirakel så Kristian fick fortsätta sitt liv och bara planera för triviala saker.
Jag kommer inte på vad man kallar människor som tror att de är duktigare än de verkligen är. De verkar ha en rätt skev uppfattning om sina kunskaper och inser inte varför de får lämna sina arbeten. När ett företag gör stora förluster och kunder klagar alltför många gånger på någon, finns det inte mycket att göra än att låta den sluta. Allrahelst då det sker i ett mindre företag där man är helt beroende av sina kunder. Detta har inte hänt i min rörelse då jag har väldigt jordnära och kunniga människor. Men andra har tyvärr råkat på sådana människor.
Nu kan jag bara inte smälta fräckheten med lappen och att använda sig av mina kortnålar. Tror aldrig det skett tidigare i den närbutiken och nu ringde jag mannen som är på väg hem från Malmö. Han åker till butikenoch ser om lappen ligger på golvet, för jag vill ha reda på vem det är. Om det är någon som bor i byn eller var personen kommer från. Sedan ska jag fundera på om jag ska ringa upp den eller inte. Om det är någon från byn så ringer jag absolut. Man saboterar inte för andra det ska personen ha väldigt klart för sig.
Man djävlas inte heller med mig, det ska personen få klart för sig. Jag är en sådan person som kan låta väldigt kall och hård på rösten om jag blir riktigt arg. Skriker gör jag aldrig. Mannen ringde och har lappen med sig.