Depp söndag

Rubriker om trafikolyckor möter en när man läser dagstidningarna och sedan en klass 1-varning för regnet. Visserligen är inte någon jag känner inblandad i någon av dessa olyckor, men jag kan ändå känna hur livet plötsligt förändras för dem som är det. Från att ha haft en glad och trevlig helg med människor de tycker om, så vänds allt till tragedi. En del får stiga in genom dörren till sina hem ensamma utan familjen och det som varit ett hem blir ett fängelse med minnen som skär som knivar i en.

Varför tänker inte folk på att det kan bli så och kör mer sansat när de ska hem, eller på semester? Att köra för fort eller att göra en idiotisk omkörning innebär ett risktagande som endast gör att man vinner några sketna minuter. Vi ser många galningar som tar risker, när vi är ute på vägarna. Då vi åker med husbilen är det semester och även om den bara varar i ett par dagar, så tar vi det lugnt. Ofta kör vi av motorvägarna och kör mindre vägar där man inte kan köra alltför fort. Tyvärr bryr sig inte en del personbilsförare om att de inte är på motorvägen och kör lika fort ändå.

Ett fruktansvärt minne jag har, är när vi körde upp till Dalarna med husvagn. Min mamma dog på midsommardagen och pappa mådde inte särskilt bra. Vi skulle ha semester i Sverige och ville göra något för honom, som kunde lätta upp lite. Därför kopplade vi på husvagnen och tog med honom till min syster i Vansbro, där han och mamma bodde tidigare. Det brukade vara rätt trevligt att åka med husvagnen på släp eftersom vi drog den med en stor landrover. Det var stadigt och rymligt för oss att åka med. Pappa och mannen satt fram, medan jag satt i baksätet med ena halvan nedfälld så våra bägge hundar fick ordentligt med plats. Strax efter Mariestad blir vägen ganska smal och man får vara väldigt försiktig om man ska köra om. Framför oss hade vi ett annat husvagnsekipage som körde väldigt långsamt. Mannen inväntar tills vägen blir rak och sikten bra. Vi startar omkörningen och när vi är jämsides med ekipaget, blåser en personbil i hög fart om oss på vänster sida.  Han måste nästan kört i diket på den sidan. Hur som helst, börjar vår husvagn att vobbla (slänga från ena sidan till den andra) på grund av vinddraget från personbilen. Vår jeep lättar fram och mannen har fullt sjå med att försöka styra mot. Jag kastar mig mot hundarna och håller fast dem så de inte ska kastas fram och tillbaka i bilen. Tillslut lyckas mannen få ned farten och slut på vobblandet. Vi stannar vid vägkanten skakade och omtumlade. När vi öppnar dörren till husvagnen ligger det saker överallt i en enda röra och vår lilla tv hade gjort ett fult märke i dörren.

Vi klarade oss men det kunde lika gärna blivit ännu en tragedi för oss. Personbilen stannade aldrig för att se hur det gick för oss och jag är rädd att den föraren kommer att orsaka en olycka, om han inte redan gjort det. Efter den semestern bytte vi husbilen till en husbil istället och det har vi aldrig ångrat.

Är det sommar nu då?

Ja, det ska väl vara det och det är bästa att ta tillvara på denna tid. Förhoppningsvis får vi många dagar som är varma och vi kan gå i shorts.
Men jag tror att en augustisemester är det rätta nuförtiden. Juli har blivit det gamla juni och är väldigt osäkert vädermässigt.

Jag struntar i vilket och njuter av alla stunder jag lever för man vet inte när det är slut. Eller hur?