Jaha och vart tog regnet vägen?

Inte en droppe har fallit här i eftermiddag, så det blev bara att vattna för mig.
Så är det när man bor i söder och regnbyarna inte når fram. Tydligen har det spöregnat i Malmö och mannen som varit i Danmark, berättade om ösregn vid bron.
Vi bor på gränsen till Österlen och här lyser solen väldigt ofta. Man får alltid ta dessa väderleksprognoser med en nypa salt.

I morgon ska jag rensa i lådor så det blir väl ännu en nostalgitripp. Man börjar nog bli lite gammal.

Nya mattan kom idag

image

Unkas tycker den var fin och vi är också nöjda med den. Lite större än den förra och en hel del dyrare. Men ska man ha en äkta så kostar det. Vi har haft en åttakantig wilton i 10 år eftersom vi inte hade råd med någon dyrare då vi flyttade in i huset. Det var ju en hel del som skulle inhandlas då. Att flytta från en tvårummare till ett hus på 170 kvm innebär att det blir en hel del tomma ytor. Mattor var en bristvara och vi köpte en massa av den varan. Nu byter vi ut en del gammalt efterhand och denna är den andra vi köpt. Eftersom vi köper kontant tar det ett tag att spara till dessa fina mattor. Men jag är jätteglad att vi har den hemma äntligen. Och Unkas njuter i fulla drag.

Minnenas korg

Jag berättade ju om en korg jag har som var full med papper från tiden innan vi gifte oss. Men tydligen hade jag stoppat dit en del efteråt också. Jag har inte tittat i korgen på åtminstone 10 år och hade egentligen ingen aning om vad som fanns i den. Nu vet jag. Det var en massa gamla kontoutdrag och meddelanden från pensionsbolaget, vilka jag kastade nästan direkt. Det som är aktuellt idag har mannen i en pärm så nu är det så att säga mer ordning på pappren.

Men så hittade jag en dödsannons från 1998. En av mina trevliga hundvänner från Göteborg var i 70-års åldern. Vi umgicks i en grupp på ca 13 st hundar som älskade att leka på en stor äng, medans vi människor pratade, fikade och hade allmänt trevligt. Det var allt från ungdomar i 17-års åldern och pensionärer uppåt 70. Jag rastade min hund och sedan gick vi bort till ängen, där det oftast var någon av dessa hundar som lekte. Om det inte var någon där när man kom så var det bara att vänta en stund och så kom det alltid någon. Rune som var särbo med Inger hade blandisen Lotta och det var ett roligt par. Jag kom dem nära eftersom Rune ofta passade min bordercollie Ragnar, när jag inte kunde ha honom med någonstans. Inger hittade sin Rune sittandes i bilen utanför garaget en morgon. Han hade dött av hjärtattack. Det var en ledsam dag och alla hundvännerna gick på hans begravning. Efteråt satt vi på ängen och drack kaffe, samtidigt som vi pratade minnen. Bara några veckor tidigare hade jag firat midsommar tillsammans med dem båda.

Strax efter detta bytte vi äng och varför vi gjorde det kommer jag inte ihåg nu. Det kanske bara kändes som rätt eftersom vi aldrig skulle få se Rune komma gåendes mot oss igen.

Jag hittade ett kort från min gudfars 80-års middag. Vi var inte många då han inte ville ha något ståhej. Där var hans sambo sedan några år Inger, som dog ett par år efteråt. Mina älskade kusiner som var som systrar till mig då jag bodde hos dem som liten. Min älskade mor som denna midsommar varit död i nio år. Hon blev dålig på midsommarafton och jag hjälpte dem hem. Senare ringde jag ambulans och när de bar henne ut pratade vi lite med varandra. Jag är glad att jag hann säga till henne hur mycket jag älskade henne. På midsommardagen åkte min far och jag till Malmö och då kunde hon inte prata. Vi satt och pratade med henne för jag tror hon hörde oss. Efter några timmar dog hon och precis innan kramade hon min hand.

Så midsommar har inte samma glada klang, som den hade innan denna händelse.

Det fanns lite fler foton i korgen men dem ska jag skriva om en annan gång.

Vissa nätter är hopplösa

Man somnar när man ska men vaknar pang bom och stirrar ut i mörkret. Som jag gjorde inatt och till råga på allt hade jag en obehagskänsla. Som att någon var inne i huset och rumsterade. Jag hade drömt att vi hade inbrott när vi sov. För att få bort den känslan började jag tänka rationellt. Om någon försöker ta sig in så vaknar våra hundar direkt och börjar skälla, det vet jag eftersom de reagerar på om någon går utanför om natten. De skäller inte men vaknar och lyssnar spänt tills stegen försvunnit.

Alltså blev jag lugn ganska snabbt och sedan skulle jag försöka somna om. För att bryta och börja om steg jag upp och drack lite vatten, det brukar hjälpa. Sedan lade jag mig och började tänka på något roligt.

Mina föräldrar flyttade till Vansbro efter att min mor blivit pensionär, de ville bo nära min syster och barnbarnen. De köpte ett litet hus och det fanns en kamin som de kunde elda i på vintern. För att få ved till den köpte de hela träd av en skogsbonde. Min svåger har en vedklyv vilket många har däruppe och tillsammans skulle de klyva träden och hugga upp ved. Min dåvarande sambo och jag var däruppe när ett träd hade inhandlats och han ville hjälpa till. Min svåger skulle lyfta upp en stor stock på axeln och bära den till vedklyven, när han tappade den och höll på att få den över foten. ”Det där hade kunnat gå illa”: sade min sambo, som har en utpräglad göteborgsdialekt. Min far hör inte så bra och ville inte använda hörapparat tidigare så det kunde bli ganska roliga svar från honom. Han utbrast:”Va, har du luggat illa?”.

Gissa om vi har skrattat åt detta många gånger efteråt. Även min far kan se det komiska i situationen.

Så detta tänkte jag på innan jag somnade om och jag kan nästan lova att jag hade ett leende på läpparna när jag somnade.