Men en glädjande nyhet att de båda journaisterna släppts i Etiopien. Nu väntar nog de anhöriga på besked om att de är på väg hem.
Sedan får vi säkert höra en helt annan version om vad som egentligen har utspelat sig där nere. Man blir arg över att ett land kan behandla andra länders människor precis hur som helst.
Själv är jag nyfiken på artikeln om mig och mitt företag. Jag har ingen aning om när den kommer att publiceras.
När något inte blir som man tänkt sig blir man först arg sedan ledsen och känner sig misslyckad. Logistiken fungerar inte och något blir fel. Mannen ringde att larmbolaget skulle komma och sätta i kåpan över detektorn om en halvtimme. Jag blev lite arg och grrade, men gick med på att låta hundarna vänta tills detta var gjort. Efter trekvart hade gubben inte dykt upp, varvid jag ringde mannen som kollade. Jag är på väg fick han till svar och att det hade kört ihop sig. För det första hade de glömt att skriva upp att vi behövde en ny dosa och sedan säger den idioten att det kört ihop sig. Jag frågar mig att om man vet att en kund väntar, bör man väl ringa och tala om att halvtimmen har blivit till ett par timmar. Det kunde ju varit så att jag tagit ledigt från mitt jobb för att han skulle komma.
Såhär efteråt tycker jag att det var tur att gubben aldrig kom för han hade fått dagens värsta utskällning. Jag sade till mannen att svaret inte var i min smak och att jag struntade i gubbfn. Istället tog jag ut hundarna som var ordentligt nödiga och behövde sin rastning. Vår lille Unkas vägrar nämligen att göra ifrån sig hemma på gräsmattan och han hade nästan panik när vi gick. Jag tänker inte låta mina älskade hundar lida på grund av en idiot. I morgon tänker jag ringa larmbolaget och tala om vad jag tycker och tänker. En fördel med att ha blivit äldre är att jag absolut inte är rädd för att säga ifrån när någon inte sköter sitt jobb.
Undrar om de tyckte att jag babblade för mycket? Jag frågade om det var så, men de nekade så jag hoppas att de menade det. Det är ju så viktigt att få med allt jag vill säga och verkligen pusha för mitt företag. Brinner man för en idè så är det svårt att hålla igen när man får chansen att säga något som når ut till många människor. Efter denna artikel kommer fler att veta vem jag är och vad jag gör. Lite läskigt är det men en nödvändighet när man har ett företag som är beroende av andra människor.
Nu får jag gå i spänd förväntan inför publiceringen av artikeln. Ska bli roligt att se hur den blir. Hoppas den blir positiv. Journalisten berättade att hon kommer att sitta i vår by en dag i veckan för att skriva om byn och allt som händer här. Det tycker jag är väldigt positivt och vi kom även överens om att jag ska skicka fortlöpande information om hur företaget utvecklar sig. Det är ju i princip gratisreklam för mig vilket är väldigt väredefullt.
Sitter och tittar på hur de lyfter bort moduler från dagiset här bredvid. Färre barn har gjort att dessa inte behövs längre och nu ska de bort. Tidigare ökade mängden barn i byn så de var tvungna att hyra flera modulenheter så att alla skulle få plats. I vår lilla by har vi ändå fyra stycken dagis eller som det antagligen heter förskolor. Idag är det ju inte bara en förvaring av barn när föräldrarna arbetar, utan mer en förberedelse inför skolan. Förhoppningsvis är barnen mer förberedda på hur skolan är och kan en hel del innan de börjar. När jag var liten hade jag flera klasskamrater som inte kunde läsa och skriva när de började i första klass. Detta tillhör säkert undantagen idag.
Om en halvtimme kommer journalisten för att intervjua mig och det ska bli både spännande och roligt. Lite pirrig är man ju. Vet inte hur många gånger jag gått genom denna intervju i huvudet, men det är ingen idè eftersom jag inte vet vilka frågor jag kommer att få. Men jag hoppas att få fram det jag vill i artikeln. Håll tummarna. Inlägg kommer när de varit här.