Bara lite panik

I natt vaknade jag och det var inte någon mardröm eller så som väckte mig. Troligtvis var det nerverna i min fot som spökade och kanske en nervryckning. Jag vände mig om och plötsligt slog det mig att allt kan ta slut när som helst. Då menar jag livet och här går jag omkring och är inte hundra procent säker på att någonting fortsätter efter att kroppen slutar fungera. Just då fick jag en liten panikkänsla och blev skakig. Men jag vände mig mot mannen och lade händerna på hans rygg och tog djupa andetag. Tittade på klockan som var nära halv två och tänkte att det var nog därför jag fick en sådan tanke. Spöktimmen ni vet eller just den tiden då maran flyger över alla tankar.

Jag känner att jag har höstdepression light just nu. Idag när solen äntligen visar sig igen kan jag slå bort det och när foten inte värker mår jag bra. Att inte kunna göra allt som jag brukar är väldigt frustrerande vissa dagar. Som när pappa ringer och säger att han har det tråkigt. Jag vill ju kunna åka och hälsa på honom och pigga upp honom. Nu åker mannen dit efter jobbet och det ger en liten tröst.

Allt känns så gammalt och förbrukat på hösten. Tur att jag har hundarna att kela med.

wp-1456996373466.jpg

Oj redan söndag!

Här rann helgen iväg som ett vattenfall. Japp, det regnar ute som vanligt, men vi hann gå hela vår långa runda på landet innan det började. Tror många lärt sig att naturen har många nyanser av grått och brunt. Här i skåne har vi inte haft någon färgsprakande höst som vi är vana vid. Lite tråkigt då hösten brukar vara så fin. Men varmt har vi haft det länge och till bara för någon vecka sedan var det tvåsiffrigt plus ute.

Vi närmar oss första advent och här i byn har ljusstakar kommit fram och lyser i fönstren. Jag väntar till på lördag då jag ändå torkar av överallt. Sedan kommer det säkert att gå i raketfart fram till julafton. Även om man tycker att allt är planerat så får åtminstone jag lite panik sista veckan innan. Hade tänkt baka lite och i morgon ska jag börja med inköpslistan för alla bakningar. Lite godis ska jag också göra, som chokladbollar av olika slag. Alltid gott att mumsa på när det är jul. Annars äter vi inget godis alls, så nu kan vi unna oss det.

vargpuss

Vargpuss på er alla.

Vissa dagar är man så skör

När något inte blir som man tänkt sig blir man först arg sedan ledsen och känner sig misslyckad. Logistiken fungerar inte och något blir fel. Mannen ringde att larmbolaget skulle komma och sätta i kåpan över detektorn om en halvtimme. Jag blev lite arg och grrade, men gick med på att låta hundarna vänta tills detta var gjort. Efter trekvart hade gubben inte dykt upp, varvid jag ringde mannen som kollade. Jag är på väg fick han till svar och att det hade kört ihop sig. För det första hade de glömt att skriva upp att vi behövde en ny dosa och sedan säger den idioten att det kört ihop sig. Jag frågar mig att om man vet att en kund väntar, bör man väl ringa och tala om att halvtimmen har blivit till ett par timmar. Det kunde ju varit så att jag tagit ledigt från mitt jobb för att han skulle komma.

Såhär efteråt tycker jag att det var tur att gubben aldrig kom för han hade fått dagens värsta utskällning. Jag sade till mannen att svaret inte var i min smak och att jag struntade i gubbfn. Istället tog jag ut hundarna som var ordentligt nödiga och behövde sin rastning. Vår lille Unkas vägrar nämligen att göra ifrån sig hemma på gräsmattan och han hade nästan panik när vi gick. Jag tänker inte låta mina älskade hundar lida på grund av en idiot. I morgon tänker jag ringa larmbolaget och tala om vad jag tycker och tänker. En fördel med att ha blivit äldre är att jag absolut inte är rädd för att säga ifrån när någon inte sköter sitt jobb.

Nära panik för en stund sedan

Efter mitt yogapass och meditation, nyduschad och klädd, skulle jag ta kaffekannan och mobilen till kontoret. Mobilen låg int där jag brukar lägga den och ett intensivt letande började. Jag hittade den inte och plötsligt kände jag mig oerhört islolerad. Ingen panik men den låg under ytan och så kände jag mig så tom. Vi har ju tagit bort den fasta telefonen eftersom vi aldrig ringer på den och bara använt den i nödfall som t ex nu då mobilen var borta. Det enda jag kunde göra var att starta datan, maila till mannen och fråga om han fått med sig min mobil. Saken är den att vi har precis likadana mobiler och det är ju lätt att få med sig fel. Jag kunde ju lagt min på fel plats och han trott att det var hans. Efter att ha skickat mailet satte jag mig ned och tog några djupa andetag.

Då såg jag hur jag gick ut med hundarna för sista nattrastningen i trädgården, iklädd badrock. Vi hade ju badat bubbelpool innan och jag tog på mig den för att skyla mig. Jag brukar inte gå ut i badrock och såg hur jag stoppade mobilen i ena fickan när jag öppnade dörren för att gå in. Sedan tog jag av mig den och hängde den i badrummet, borstade tänderna och gick till sängs.

Det blev en aha upplevelse och jag gick genast in i badrummet och stack handen i badrocksfickan. Då kände jag en välbekant sak i händerna, mobilen och jag blev nästan lite lycklig. Nu var ju allt som vanligt igen och dagen skulle inte innebära en isolering från omvärlden. Så beroende har man alltså blivit av mobilen. Den är med mig var jag än går om dagarna och det känns så viktigt att bli nådd. Innan mobilens inträde i mitt liv, var jag ofta ute med hunden i flera timmar utan att bekymra mig om jag blev nådd eller inte. Då resonerade jag som så att var det någon som ville mig något så fick de ringa igen.

Idag tänker jag inte så och även om ingen ringer när jag är ute med hundarna, så vill jag veta att om det händer kan jag svara. Men det är en säkerhet också. Jag köpte min första mobil när jag bodde i Göteborg. Då ville jag ha den med mig eftersom jag kände mig osäker på kvällarna, då jag var ute med min hund. Där hade jag nytta av den, eftersom jag blev vittne till olika händelser som misshandel och kunde ringa polisen direkt. Med alla funktioner som finns i min smartphone, känner jag mig ännu säkrare. Vilket många föräldrar måste känna när deras barn befinner sig ute.

Visst är det lustigt hur beroende vi blivit av mobilen. Jag har ringt mannen och talat om att den är hittad.